Till min stora gladje tyckte aven Calle att det har med cementen var spannande. Det var faktiskt lite som nar de gor crepes, och de gjorde liksom allt for hand! Hallde ut all cement och sen satt de med sma spatlar och smetade ut det sa att det blev alldeles slatt och fint. Jag forstar inte hur de gjorde, men jag kunde inte sluta titta. Battre an manga filmer jag sett. Lite som nar Martin Timell pa "Antligen hemma" spaklade eller skulle lagga kakel. Det blev sa himla fint, men jag ar smartsamt medveten om att ingenting rakt eller fint kan komma ur de har handerna, jag ar den ohandigaste som finns. Brukar pasta att min vansterhand ar helt onodig - den kan inte gora nagonting, knappt ens halla i nagot! Maste ova upp min motorik.

Köpte en produkt som ska göra håret lockigt. Har aldrig haft så rakt hår som nu - folk gratulerar mig till min nya plattång.

Kom precis från ett grupparbete där en av de manliga medlemmarna flörtade skamlöst med allt som rörde sig. Han hade ett litet litet linne på sig och jag vågade till slut inte titta på honom för jag var rädd att han skulle blinka med ögonen. Vi andra försökte diskutera apartheid men han letade kjoltyg. Kan knappast påstå att jag klandrar honom.

Skulle lite lätt och ledigt springa förbi en grupp människor på parkeringen. Plötsligt flyger jag i luften, landar med en duns, glider 3 meter på asfalten och ropar spontan "UGH!" Tappar skon i rena förskräckelsen. De springer fram för att hjälpa mig, men jag skäms så mycket att jag springer där ifrån allt vad jag har och håller på att glömma min sko. Jag överdriver inte, jag låg i luften i 10 sekunder! Varför är man alltid ensam när sånt här händer så att man inte har nån att "lättsamt" skämta bort det med?

Nu. Popcorn och försök till studier.

Jaha, da var vi har igen da. Midterm imorgon, arbete in pa mandag, redovisning etc. Jag ska inte traka ut er med detaljerna. Vad gor jag da? Har suttit i 45 minuter och stirrat pa en prick pa mitt papper. Det gar bara inte. JAG KAN INTE KONCENTRERA MIG. Idag sag jag nagra byggarbetare som hallde ut cement och sen plattade ut den sa den blev helt slat och fin och jag tankte att jag kanske egentligen inte ar akademiskt material. Jag kanske borde gora nagot annat. Men nu har jag ju varit pa universitetet 4 ar och nagonstans maste det ju leda.

 Och sa tanker jag pa hur avundsjuk jag ar pa de som hittat en plats i livet dar de vill vara. De har en fast punkt och nagon att vara dar med och de trivs dar och med vad de gor. Jag har ingen fast punkt alls. Och samtidigt ar ju det fantastiskt - jag kan ga var jag vill. Men jag vet inte om jag vill ha pelargonier i fonstret och en liten hund och nara vanner och ga pa teater en gang i veckan eller om jag vill bo i typ en gammal industrilokal i Antwerpen och bara umgas med original och ha konstiga klader och TIME IS RUNNING OUT FOR ME MY FRIENDS! Gulligt med en 19-aring som inte vet var hon ska, ok med en 22-aring som varken vet ut eller in, men bara trottsamt med en 24-aring with no clue. Folk brukar saga att de kanske inte vet vad de vill, men att de iallafall vet vad de inte vill. Jag tycker att det mesta later OK, jag sager ja till det mesta.  Folk i min narhet ar pa vag nagonstans och det gnager gnager gnager i mig om natterna for att jag inte har nan vision eller 5-arsplan. Nar det kommer till kritan ar det bara upp till mig och lord knows att jag har de basta forutsattningarna, men jag vill inte gora nagra planer eller dromma for jag ar radd att jag ska bli besviken nar det inte blir sa.

Jaha, da har jag avslojat alldeles for mycket. Jag ar en san blogg-hora. (forlat mamma och pappa for uttrycket).

Vi pratar om nat annat. Att ata popcorn till middag 2 kvallar i rad ar inte hallbart. Jag var queen of the waves pa surfingen idag. Imorgon ar det valborg och jag ar inte ledsen alls over att jag inte ar i Lund och trangs i stadsparken. Skulle vilja grilla korv och spela UNO istallet. 

Imorgon börjar mitt nya liv och jag ska vara ÄLSKVÄRD!

Idag har jag kommit fram till två saker.

1. Bussar gör mig ledsen. Alla ser så ledsna och trötta och ensamma ut och det är så sad.

2. Jag gillar när killar har diamanter i öronen.

Jag och brollan har gatt och blivit obsessed med en reklam dar de sjunger om sma sma kor, och visst kan man fran bilden tro att det var sadana som var pa rodeon. Men nej, tyvarr, de ar kalvar! Jag blev forst orolig, men de var snalla mot kalvarna och nar de skulle fanga de med lasson hade de satt pa sma mossor over kalvarnas oron sa att de inte skulle skadas. Sen lag alla kalvarna tillsammans i en liten hage och var allmant gulliga. Man kanske skulle bo pa en bondgard iallafall?

Ja, det gick ju sådär med plugget för plötsligt ropar Alex att det finns en rodeo en halvtimme bort och att showen början kl 14! Vi kastar oss in i bilen och letar upp en radiokanal som bara spelar countrymusik för att komma i rätt stämning. En man sjöng med sorgsen stämma om hur kvinnan i hans drömmar "is looking out the window of her SUV". Väldigt roligt.

Mitt ute i en håla, närmaste bestämt Lakeside, var det stor rodeo med bullriding, och barells och allt vad det hette. Det var som om cirkusen kommit till stan. Jag var typ den enda som inte hade cowboyhatt och den enda kvinnan som inte hade enormt tuperat och permanentat hår. Männen hade wranglerjeans och ALLA hade cowboyboots. Det var truly amazing. Miss Rodeo var där och red runt i glittrig skjorta (till och med hennes häst hade glittrig päls) och lite för mycket läppstift och Alex fick highfiva med henne. Vi utrrustade oss med budweiser, nachos, varm korv och popcorn och njöt av showen. Väldigt väldigt roligt och väldigt stererotypt amerikanskt. Speakern avslutade showen med att be Gud "bless America", men jag var mest imponerad av att där faktiskt fanns riktiga cowboys och hur otroligt skickliga de var med sina hästar.

Vi kom hem dammiga och brända och nu sitter jag och försöker läsa om platsers inverkan på människor. Rodeon hade en bra inverkan på mig.

Insåg precis att mina midterms är den här veckan som kommer och inte om två veckor, vilket jag var övertygad om. Kul. Skoltrött är mitt efternamn.