Till min stora gladje tyckte aven Calle att det har med cementen var spannande. Det var faktiskt lite som nar de gor crepes, och de gjorde liksom allt for hand! Hallde ut all cement och sen satt de med sma spatlar och smetade ut det sa att det blev alldeles slatt och fint. Jag forstar inte hur de gjorde, men jag kunde inte sluta titta. Battre an manga filmer jag sett. Lite som nar Martin Timell pa "Antligen hemma" spaklade eller skulle lagga kakel. Det blev sa himla fint, men jag ar smartsamt medveten om att ingenting rakt eller fint kan komma ur de har handerna, jag ar den ohandigaste som finns. Brukar pasta att min vansterhand ar helt onodig - den kan inte gora nagonting, knappt ens halla i nagot! Maste ova upp min motorik.

Köpte en produkt som ska göra håret lockigt. Har aldrig haft så rakt hår som nu - folk gratulerar mig till min nya plattång.

Kom precis från ett grupparbete där en av de manliga medlemmarna flörtade skamlöst med allt som rörde sig. Han hade ett litet litet linne på sig och jag vågade till slut inte titta på honom för jag var rädd att han skulle blinka med ögonen. Vi andra försökte diskutera apartheid men han letade kjoltyg. Kan knappast påstå att jag klandrar honom.

Skulle lite lätt och ledigt springa förbi en grupp människor på parkeringen. Plötsligt flyger jag i luften, landar med en duns, glider 3 meter på asfalten och ropar spontan "UGH!" Tappar skon i rena förskräckelsen. De springer fram för att hjälpa mig, men jag skäms så mycket att jag springer där ifrån allt vad jag har och håller på att glömma min sko. Jag överdriver inte, jag låg i luften i 10 sekunder! Varför är man alltid ensam när sånt här händer så att man inte har nån att "lättsamt" skämta bort det med?

Nu. Popcorn och försök till studier.