Slarvern nr. 1 (aka jag) lyckades forlagga sitt minneskort till kameran i lordags. Jag ville lagga upp bilder fran helgen, men det verkar ga sadar. Har skickat Aleksander att leta efter det dar hemma med uppmaningen om att "det kan bli hur kul som helst! Som att leta paskagg!". Vi far se hur det gar.

Darfor kommer nu en relativt tradig och skriftlig rapport om helgen, aven kand som THE MOST IMPORTANT WEEKEND OF THE YEAR! Jag fyllde namligen ar i lordags och har i alla ar alltid haft fantastiska geburtsdagar. I ar var inget undantag.

Blev ordentligt uppvaktad pa morgonen (Anna och Christian ville vara sakra pa att de var forst med att sjunga och tog saledes ett avbrott i sitt koksluckeletande for att ringa mig i gryningen. Ett angenamt satt att vakna!) Sen blev det uppvaktning i form av kort, skumpa, hemgjorda vafflor, godis och massa fina presenter. Jag fick lite klump i halsen for att alla var sa fina och snalla och blev sa glad for samtal fran familj och vanner och langt borta! Lordagen bjod pa stralande vader och vi gick ner till stranden for att spela kubb och jag tog den numera obligatoriska strand-napen. Lunch vid havet och sen satte jag mig pa altanen och laste  Harry Potter och hade det fint. Plotsligt ser jag tva personer ga orovackande (nastan provocerande) nara var grind och jag tanker att tjejen ar lik min svagerska Nicole. Efter en lang stund fattar jag att det faktiskt ar Nicole och Calle som kommit ner med blommor, present och skumpa for att overraska mig! Jag blev sa glad att jag Arnie (Gilbert Grape ni vet) klappade i handerna! Vi spelade mer kubb, fick umgas med grannens hund och lagade mat (las Alex lagade mat) och satt ute pa altanen och festade till det. Sen bar det av mot stan dar vi at efterratt pa "Extraordinary Desserts" som bara serverar efterratter och sen W Hotel med en sandstrand uppe pa taket. So much fun! Vart gang visade var skapet skulle sta pa dansgolvet och jag var sa lycklig over min fina fina fodelsedag!

Nasta morgon vaknade vi i gryningen (runt 8) for att packa in oss i bilen for att aka till oknen Anza Borego ungefar 2 timmar innat landet. Vagen gick i kringelikrokar och jag hade hela tiden hjartat i halsgropen av radsla att Sugar Paw skulle break down igen och borja utveckla rok fran motorn. Man kan inte lita pa honom langre och min kanslor for honom har svalnat. Han ar en riktig orm. Vi kom iallafall fram och motte upp lite andra vanner dar som varit ute pa roadtrip. Oknen var helt otroligt vacker, inte bara platt och sand som i serietidningar, utan hoga berg och stralande sol som skapade dramatiska skuggor.  Smorde in oss med solskyddsfaktor 50 och begav oss ivag pa en liten trail for att ta oss till oasen. Det skulle finnas vilda getter och bob cats och mountain lions, men vi sag mest skalbaggar och odlor. Jag vet i vilket fall inte vem jag ar langre, for ikladd enorma gympaskor, keps(!) och ryggsack tyckte jag det var hur kul som helst att ta mig over stock och sten. Till slut kom vi fram till oasen som verkligen var en klunga palmer och vattenfall mitt bland alla stenar. Picnic i form av brod, ost och kott (the best three thing in life) intogs och vi hade det skont i skuggan innan det bar av tillbaka. Pa vagen hem stannade vi i San Diegos version av China Town och at pa en koreansk restaurang, vilket jag aldrig gjort innan. Gott, sarkilt aggen som man liksom kokade i en bubblande skaldjursgryta.

Val hemma stupade jag i sang och sov som ett spadbarn. A truly amazing weekend.

Det basta med att skriva har pa bloggen (forutom att det ar totalt sjalvcentrerat) ar att jag kan skryta om mig sjalv hur mycket som helst and there's nothing you can do about it! Moahaha. So here goes.  Idag pa min kurs sa min larare att jag sjong en Billie Holliday-lat battre an Billie sjalv. Sug pa den du Billie!

For ovrigt fick jag pa min fodelsedag tva helt allvarligt menade random gissningar pa hur mycket jag fyllde. Den ena var 18 och den andra 29. What to say? Jag ar ju bred i allafall. Borde tilltala massorna.