Jaha, där fick jag väl äta upp mina ord i förra inlägget. jag har brutit min stortå och jag ska klaga ordetligt nu så att det blir gjort och sen aldrig mer. Kids, spela inte fotboll barfota på asfalt. Jag ville inte åka till sjukhuset, men när den fortfarande var blå och konstig åkte Sophia in med mig och jag fick röntgas och det var coolt och första gången för mig och jag kunde själv se hur en tredjedel av tåbenet var ute och cyklade någon helt annanstans. Fantastiskt med teknikens under. Sen tejpades jag, fick kryckor från medeltiden (varför har de fortfarande sådana här?) och en hiskeligt ful slags sko som ska stabilisera min gång. Detta ska jag ha 4 till 6 veckor och jag har faktiskt lust att gråta en skvätt över det. Inte för att de gör särskilt ont, men för att våra planer på att vandra i Grand Canyon inte funkar nu. Eller att gå crazy i LA. Eller camping in Seqoya Tree Park. Jag kommer inte kunna springa på 10 veckor. Jag kommer inte att kunna ha fina skor och jag kommer att gå SÅ LÅNGSAMT. Och jag vet att det aldrig finns ett bra tillfälle att bryta nåt, men hade det inte kunnat hända 4 veckor tidigare när jag ändå pluggade mest? Och jag vet att folk skadar sig och dör varje dag, och att jag alltid haft turen att vara hel innan, men ändå. Jag är faktiskt ledsen.

Nog om det, det hjälper inte att klaga. I lördags hade vi ju avskedfest här! Calle och Nicole kom ner och hade med sig både beer keg, beer bong, beer pong set och en fantastisk playlist med amerikanska låtar. Solen strålade och vi var  ute på vår patio och grillade och hade det härligt. Calle introducerade bocci ball, och visade hur man gör ett "spider pig" kast, Nicole visade sig vara en master pa beer bong och jag hade en sån där dum hjälm som man sätter ölburkar på och sen en slang till munnen. Lyckan var total. Mot kvällningen var vi några stycken som gick ut och jag sittdansade pga min fot och blev buren, vilket jag älskar. Pojkarna visade sig vara fantastiska dansare och jag var så nöjd med vår sista fest i det blå huset på 719 Brighton Ct. I could not have asked for more.

Igår var det städning och packning som gällde. Nicole och Calle (nåja) hjälpte till och vi donade och donade och sen åkte jag ju till sjukhuset och sen var det natt och nu ska vi vara ute om 3 timmar och jag kan inte ens tänka på att vi faktiskt ska åka härifrån. Jag får ta tag i det senare.

Nu påse på foten och in i duschen. Haha, trodde aldrig dagen skulle komma.

 

Anna

16 juni 2009 11:35

Snulle-drulle, jag känner med dig. men utnyttja istället detta till din fördel, först klass på flyget för extra legspace, gentlemän får bära dig och ditt bagage och alla tycker synd om dig. Och väldigt snart ses vi och August och vi längtar så!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

This time it´s for real. Jag flyttar tillbaka till bloggagratis.se. Som iofs nu också heter bloggplatsen.se men ni fattar ändå va?   Nu finns jag alltså på   fullrullemedsnulle.bloggplatsen.se   Som vanligt handlar det om mig, och som van...

Jag lämnar den här bloggen och sticker till:   fullrullemedsnulle.blogspot.com   Come along kids, let´s go to:   fullrullemedsnulle.blogspot.com ...

   http://open.spotify.com/artist/3oDbviiivRWhXwIE8hxkVV  

I fell in love with a baby.

- Gå och gräv ner dig Grand Canyon, Skåne är det vackraste som finns. Platt, precis som jag vill ha det, och med böljande fält. Hjärtat brister på en. - Algblomning gör mig ingenting, jag kan bada i timmar ändå nere i det sydskånska vattnet. Varmt oc...