Detta landet. Vad ska man saga? Jag vill inte vara som fransmannen man traffar har som bara klagar och snorper med munnen, och det ar faktiskt inte en myt att amerikaner ar trevligare och mer oppna! Overallt smapratas det och alla ar sa artiga! En del sur-svennar havdar "att det inte ar akta, de menar inte det", men det dar koper jag inte alls! Om man ler och ar artig, kan man mena det mer eller mindre? Det finns val inget direkt djup i det dar i Sverige heller?

Men jag gor anda sma iaktagelser har och var dar det faktiskt skiljer mellan Sverige och USA. USA ska ju vara landet dar jeansen uppfanns, sa WHY klarar de flesta inte av jeansen har? Det blir liksom aldrig riktigt ratt. Jag ser saaa manga killar som liksom har vida och alldeles for korta jeans, som fladdrar omkring dar uppe vid fotknolarna, och ANDA ar de fransiga och trasiga langst ner! Hur gor dom? Ar det samma jeans som de haft sen de var 1.50 langa och slitningarna ar liksom bara kvar sen dess?

En annan sak ar att de har TV-skarmar pa pumparna dar det sands reklam som man kan titta pa medans man tankar. Och visst, det kan vara underhallande, men jag kan samtidigt bli sa himla trott pa att vara betraktad som konsument fran det att jag vaknar tills det att jag gar och lagger mig. Kop kop kop. Det finns sa mycket onodiga saker har! Behover du kanske en "snuggie"? (En filt med armar sa att man kan ata eller lasa en bok och anda ha filten pa sig)? En vaginaldeodorant i roll-on-form? En sjalvgaende dammsugare som sprutar ut blomdoft med jamna mellanrum? Jag vet att jag inte borde kasta sten i glashus (hoppas att jag ANTLIGEN fattat det uttrycket), jag menar jag ar ju a weapon of mass consumption, men jag kan anda trottna pa att bli paprackad prylar dagarna i anda.

For mig som laser arbetsratt ar sociologikursen i "Law and the Workplace" spannande. Det ar verkligen mycket mer aggressivt pa arbetsmarknaden har, och den radande regeln ar the common law's "at will", dvs. att arbetsgivaren ar fri att anstalla och saga upp at will. Vi hade ett rattsfall dar en man blivit trakasserad, slagen och fornedrad av sina arbetskamrater och chefer for att han var homosexuell, men det fanns ingenting han kunde gora at det forrutom att saga upp sig, da homosexualitet inte ar skyddat mot diskriminiering av lagen.  Man kan tycka vad man vill om detta, men visst ar det annorlunda fran Sverige och alla lagar och regler?

En sak som man kan har ar att fixa knytkalas (Potlucks, vilket jag forst trodde innbar nagot helt annat)! Vi hade ett igar i teaterklassen och dar var ladar med donuts, grillad kyckling och chips! I loved it. Konstigast var dock killen som hardkokat 20 agg (vi ar 20 i klassen), lagt i en typ ICA-kasse och tagit med sig.

Pa en del satt kanner jag att jag blivit lite amerikaniserad. Jag tycker att nagonting ligger riktigt nara om det "bara" ar 20 minuters bilfard bort. I Lund pallar jag knappt cykla ut till Nova.

Och jag har kopt ett par flipflops. Som jag dock bara anvander hemma och pa stranden och sa. Jag ar nog en av de minst chilliga personerna i San Diego och tycker det ar hur kul som helst att fixa med klader och har. Det ar precis som om jag sparkar bakut, och ju mer avslappnade alla andra ar, desto mer pyntar jag mig sjalv.

Egentligen ar detta inlagget fanigt. Jag tror att det ar lite farligt att forsoka hitta skillnader pa folk och nationaliteter hela tiden - ar vi inte i grund och botten ganska lika egentligen?

Jag gar igenom konstiga faser dar jag blir sjukt intresserad och fascinerad av vissa omraden. Det borjade med Sovjetunionen och jag ville bara lasa om Stalin och Lenin och hur det var att bo dar under den tiden. Darefter var det Franco och spanska inbordeskriget. Sen sag jag dokumentaren "Enron - The smartest guys in the room" och kunde inte sluta tanka pa Enron-skandalen. Mitt senaste ar dock ett steg tillbaka rent intellektuellt, namligen "Twilight" - bade bockerna och filmen och jag tycker det ar sjukt spannande med vampyrer. Typ 1 ar efter alla andra, men anda.

Vad star nast pa tur?  Funderar pa att lasa "Polpots leende" sa att det kan bli Kambodja. Eller nat med Marie Antoinette. Eller Marie Curie! Fast med tanke pa vilken fas jag befinner mig i just nu kan det lika garna bli filmen "He's just not that into you". Jag far passa mig och valja mina obsessions med omsorg. Forslag?

Sag precis att lille asiatiske killen bredvid mig har pa biblioteket sitter och grater i sin kemibok. Jag maste sluta gnalla. Eller bli hans van sa att vi kan gnalla tillsammans.

Nar vi anda ar inne pa angest och oro - lite av min specialitet -  vad ska jag gora i sommar nar jag kommer hem? Jag har funderingar, men ingen av dem ar optimala pa nagot satt eller ens bra och klockan tickar. Eller kanske framfor allt, hur blir jag cool och tanker att det loser sig?

Christian kommenterade sa klokt att min benagenhet att gora allt utom att plugga antagligen bara var tentaangest och att det blir battre nar man har kniven mot strupen. Och jag haller med, sa brukar det vara. Men nu har jag liksom en hel machete mot kroppspulsadern och anda sa sitter jag bara och...glor. Tva timmar flyger forbi och jag stirrar pa rattsfallet som jag maste kunna om 48 timmar och anda kan jag inte fa in det i huvudet. Och ekonomin ska vi inte ens prata om; det ar en sak att lara sig utantill och en helt annan att inte ens fatta. Varfor kan jag inte forsta hur man ska tolka graferna? Varfor ar det sa svart?

Jag sa kaxigt nar jag akte hit att jag inte bryr mig om betyg och att jag skulle chilla lite mer. Men hur far man nagon som varit en tont i snart 24 ar att sluta bry sig? Hur sanker man kraven pa sig sjalv och inser att betyg faktiskt inte spelar sa stor roll, kanske ingen alls, sarskilt om man laser pa PA-programmet? Jag drommer mardrommar om att jag kommer till tentorna och att huvudet ar helt tomt. Och anda kan jag inte sluta klottra fyrkanter och lustiga figurer i bockerna istallet for att lasa. Hur blir jag sadar coolt "jag-pluggar-ingenting-for-jag-har-andra-roligare-saker-att-gora-men-jag-klarar-anda-studierna"? Anyone?

"To earn extra money in the summer you grow your own tomatoes and sell them at the farmer's market for 30 cents per pound. If the compost costs 50 cents per pound and your goal is to make as much money as possible, how many pounds of compost should you use?"

Ja, jag ar snart 24 ar och laser mitt fjarde ar pa universitetet. Sa VARFOR kanns det som om jag gar i mellanstadiet? Kanner vi inte igen sadana har "problemlosningar" fran nagon gang for lange sen? Det ar inte forsta gangen jag odlar tomater, eller raknar jordgubbar eller delar pa applen. Skillnaden ar dock att malet vid 12 ars alder aldrig var att tjana sa mycket cash som mojligt. Till och med mattebockerna har blivit cyniska och giriga.

Men det ar inte det som ar det stora problemet. Det ar att jag, som anda tycker att jag har en relativt normalhog IQ,  fortfarande inte kan rakna ut losningen pa den javla fragan! Jag skulle ha hallt mig till det humanistiska.

Det är tillbaka. Nu är det likadant som det var förra våren när jag skulle skriva uppsats och bara satt i timmar och stirrade in i datorskärmen. Det kanske till och med är värre nu. Jag sitter i Moderskeppet (aka biblioteket), se bild 1, och måste verkligen läsa på inför midtermen, se bild 2. Jag tittar ut genom fönstret, se bild 3, och ser en hök cirkla runt högt där ovanför. Jag tittar på bergen och tänker på att de är lika de som mamma och pappa ser i Sydafrika och då tänker jag på familjen och sen tänker jag på alla andra jag känner. Sen tittar jag på mobilen och hoppas att någon, vemsomhelst, ska ha hört av sig. Sen tittar jag på de andra studenterna som vandrar runt där nere och jag tänker att det är så konstigt att jag varit här så länge nu. Och att jag inte ens inte fattar att jag är här och att jag kommer att komma hem och vara sur för att jag var i södra Calif och inte ens fattade det. Och jag kommer att undra var året tog vägen, precis som alla andra år. Sedan tänker jag på att det är lite sorgligt att jag aldrig lyckas leva i nuet, att jag inte fattar att det är här och nu livet händer. Sen tittar jag på klockan och ser att det gått 2 timmar och att jag måste börja röra mig hemåt. I bilen på väg hem tänker jag att jag just spenderat 12 timmar på campus, att jag bara läst 3 sidor i min bok och att jag inte lyckades fånga den här dagen heller.

For det forsta sa vinner jag typ SM just nu i antal inlagg. Nyhetens behag antar jag.

For det andra sa angrar jag att jag valde bloggagratis.se(forlat, jag hoppas att de inte laser detta) for det blir sa fult! Man kan inte gora nagot kul ju! Men nu ar min blogg sa forankarad att jag inte kan byta, haha!