Det är tillbaka. Nu är det likadant som det var förra våren när jag skulle skriva uppsats och bara satt i timmar och stirrade in i datorskärmen. Det kanske till och med är värre nu. Jag sitter i Moderskeppet (aka biblioteket), se bild 1, och måste verkligen läsa på inför midtermen, se bild 2. Jag tittar ut genom fönstret, se bild 3, och ser en hök cirkla runt högt där ovanför. Jag tittar på bergen och tänker på att de är lika de som mamma och pappa ser i Sydafrika och då tänker jag på familjen och sen tänker jag på alla andra jag känner. Sen tittar jag på mobilen och hoppas att någon, vemsomhelst, ska ha hört av sig. Sen tittar jag på de andra studenterna som vandrar runt där nere och jag tänker att det är så konstigt att jag varit här så länge nu. Och att jag inte ens inte fattar att jag är här och att jag kommer att komma hem och vara sur för att jag var i södra Calif och inte ens fattade det. Och jag kommer att undra var året tog vägen, precis som alla andra år. Sedan tänker jag på att det är lite sorgligt att jag aldrig lyckas leva i nuet, att jag inte fattar att det är här och nu livet händer. Sen tittar jag på klockan och ser att det gått 2 timmar och att jag måste börja röra mig hemåt. I bilen på väg hem tänker jag att jag just spenderat 12 timmar på campus, att jag bara läst 3 sidor i min bok och att jag inte lyckades fånga den här dagen heller.

 

Christian Ixon Fredrixon

29 januari 2009 11:27

Elin - ibland känns det så - jag bedömde alltid sådana känslor att vara tentaångest = man vet vad man borde göra, men gör det inte genom att fokusera på allt annat. För mig gick det alltid över när tentan närmade sig och jag inte hade något annat val än att fokusera.
Gällande att fånga dagen - när jag tittar tillbaka på tid som gått är det oftast sådana dagar som du beskriver som dyker upp - sådana dagar där tiden gått så fort att man trott att den stått stilla. /C

 

Calle

29 januari 2009 17:56

ahmen snull pull!
sondagen fangade vi banne mig, du och jag! och alex.
och lordagskvallen.
och alla dagar da man bara behover lasa tre sidor i en sunkig gammal larobok ar ju en fangad dag!

 

pär

30 januari 2009 00:09

gullet, jag har läst lars noréns dagbok i tre dagar. och kommit till sida...det finns inga sidnummer! det finns mer än böcker... you know. du fångar ju dagen i din underbara blog!

 

ana maria

30 januari 2009 02:38

det liksom blir så, det där känslan av att inte räcka till att inte leva i nuet, men fan tänk om det är så att allt det här planerandet fram o tillbaka det är att leva i nuet, för vår generation sorligt eller komiskt, don't know. kanske var det då när du bara satt och tänkte där på biblioteket i cali som du varit mer i nuet än någon annan gång. jag tror som ovanstående det är sådana dagar som liksom ibland fastnar. hey babe, people like you and me weren't made for these days, we were made for neonlight and drinks!kisses of fire

 

ana maria

30 januari 2009 02:41

by the way love the library. här är det en grå stor byggnad som är huge huge och i get nothing. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

This time it´s for real. Jag flyttar tillbaka till bloggagratis.se. Som iofs nu också heter bloggplatsen.se men ni fattar ändå va?   Nu finns jag alltså på   fullrullemedsnulle.bloggplatsen.se   Som vanligt handlar det om mig, och som van...

Jag lämnar den här bloggen och sticker till:   fullrullemedsnulle.blogspot.com   Come along kids, let´s go to:   fullrullemedsnulle.blogspot.com ...

   http://open.spotify.com/artist/3oDbviiivRWhXwIE8hxkVV  

I fell in love with a baby.

- Gå och gräv ner dig Grand Canyon, Skåne är det vackraste som finns. Platt, precis som jag vill ha det, och med böljande fält. Hjärtat brister på en. - Algblomning gör mig ingenting, jag kan bada i timmar ändå nere i det sydskånska vattnet. Varmt oc...