Det är tillbaka. Nu är det likadant som det var förra våren när jag skulle skriva uppsats och bara satt i timmar och stirrade in i datorskärmen. Det kanske till och med är värre nu. Jag sitter i Moderskeppet (aka biblioteket), se bild 1, och måste verkligen läsa på inför midtermen, se bild 2. Jag tittar ut genom fönstret, se bild 3, och ser en hök cirkla runt högt där ovanför. Jag tittar på bergen och tänker på att de är lika de som mamma och pappa ser i Sydafrika och då tänker jag på familjen och sen tänker jag på alla andra jag känner. Sen tittar jag på mobilen och hoppas att någon, vemsomhelst, ska ha hört av sig. Sen tittar jag på de andra studenterna som vandrar runt där nere och jag tänker att det är så konstigt att jag varit här så länge nu. Och att jag inte ens inte fattar att jag är här och att jag kommer att komma hem och vara sur för att jag var i södra Calif och inte ens fattade det. Och jag kommer att undra var året tog vägen, precis som alla andra år. Sedan tänker jag på att det är lite sorgligt att jag aldrig lyckas leva i nuet, att jag inte fattar att det är här och nu livet händer. Sen tittar jag på klockan och ser att det gått 2 timmar och att jag måste börja röra mig hemåt. I bilen på väg hem tänker jag att jag just spenderat 12 timmar på campus, att jag bara läst 3 sidor i min bok och att jag inte lyckades fånga den här dagen heller.

Far, detta är Kid Rock. Nu förstår du kanske varför jag blev sur.

överallt på campus växer det eucalyptusträd. Nu har de beskurits eller vad det heter och här och var ligger det stora högar med eucalyptuslöv vilket innebär att HELA campus luktar tuggumi! Det skulle det aldrig göra i Lund.