Nu är jag hemma. Jag sitter här på altanen och äter leverpastejmackor som om jag aldrig gjort något annat. Som om jag aldrig varit borta.

Sista dagen i USA var jag ledsen. Jag som aldrig gråter längre, blev plötsligt blödig. Och när jag skulle säga hejdå till brollan på flygplatsen var det tur att vi hade bråttom, annars hade jag säkert kunnat ställa till med en scen. Fast jag var väldigt ledsen på planet sen. Tur att vi hade fulla snacke-pellar bredvid oss som inte lät oss ha en lugn stund.

Det känns som om jag borde skriva något om USA och San Diego, något avslutande, några ord till avsked, men var ska jag börja? Vad ska jag skriva om? Att höra havet när man sover? Om vänner man redan saknar? Om ändlösa nätter av kul, om disiga morgonar med gröt, om soliga, dåsiga dagar på stranden? Om dans, om miljontals sidor som skulle läsas och analyseras, om mil efter mil i en bil, om burritos, om vänliga, pratglada amerikaner? Om kepsar och asiater och sport och öl och boardwalken och en solnedgång som får alla att klappa i händerna? Om sälar och vågor och långt hår och BBQ och kalla kvällar och 719 Brighton Ct? Det måste vara något fel på mig, nu är isdrottningen ledsen igen.

Idag är jag ledsen.

Ni som har alla era syskon nära er är så himla lyckligt lottade.

MJ är död och det är sorgligt, men egentligen bara för de som kände honom. Eller låter jag hård nu? "Thriller" är fortfarande en amazing video och jag var ett stort fan när jag var liten. "Man in the mirror" var min favvo, och jag skruvade av mässingsknoppen från sänggaveln och låtsades att det var en guldmikrofon och mimade framför spegeln.

Igår fick jag och Elin låna Patsy the car och vi åkte till Fashion Island. Elin köpte things och jag spenderade 2 timmar hos valparna i djuraffären. Det var PUPPY HEAVEN! Jag låtsades att jag skulle köpa (det är så man får kela med dom) en liten liten westie som knappt hade päls, bara ljusrosa hud. Dog 40 000 gånger. Djurbarn är det bästa som finns.

På kvällen drack vi mojitos med Nicole uppe på taket på ett hotell i Laguna Beach och havet var fantastiskt och sen köpte vi med oss In´n´Out burgers till oss och Calle och såg "Valkyrie". Jag som nyligen sett en dokumentär om kuppen var måttligt imponerad (dokumentärer om andra världskriget kl. 02 på morgonen är alltid amazing) men helt OK.

Idag åkte vi till Venice Beach, aka Muscle Beach. Vi gick längs med boardwalken och det är så kul och så mycket att titta på och så mycket knäppa människor med pitbulls i clownkläder, hennatatueringar, dreads, inoljade muskler, string-speedos och "lustiga" hattar. Överallt säljs det t-shirtar med sexuella skämt (I´m a sex instructor. First lesson is free.), hemmagjord konst och i gymmet på stranden står männen och beundrar sig själva i spegeln. Jag älskar såklart det.

På hemvägen TJ Maxade vi lite och sen god middag. Nu ska jag bli brunett.

Bilder från vår 909:ers fest. Too cool for school. For real.

Så i onsdags hade vi lite people över hemma hos Gogo och Yassie Boy och vi käkade tunisisk couscous och frukt och drack svensk vodka, dock i alltför små mängder för att det ska kunna kallas helt svenskt.

I torsdags packade vi in oss i en vacker vinröd (bourdeux skulle man kunna kalla det) Chevrolet och sen var det HIT THE ROAD! Turturduvorna satt där framme och åt nötter och frukt och jag och Yassie satt där bak och sov 90% av tiden och när vi inte gjorde det åt vi donuts eller stack händerna i ett pringlesrör.

Och sen var det Vegas och det var varmt och rörigt och inte alls glamoröst och små tanter i ljuslila träningsoveraller som satt vid the slotmachines och rökte. Och vi bodde asbilligt och njöt av att kunna dricka alkohol på gatan och jag vann 1.25 dollar och sen diskuterade jag och Yassie livet i en bar tills 6 på morgonen och jag kom fram till att jag samlar på moments och möten, och vi åkte längs med the Strip och det var neon och Moneybrother i stereon och håret torkade direkt när man stack ut huvudet genom fönstret.

Nästa dag åkte vi till Flagstaff och det var bil bil bil och vi solade benen genom fönstret och såg dammen Hoverdamm och diskuterade var man hamnar om man åker rätt genom jordklotet där. Jag hävdade Kina, men kanske är jag bara traditionell. Vi åt hamburgare mitt ute i ingenstans och halva restauranger var fylld av göteborgare och jag och Elin vägrade prata svenska eller beblanda oss med dem. Flagstaff var inget speciellt, bara ett motell där  vi upptäckte HBO till vår stora lycka och en kinesisk buffe för inga pengar och med en efterrättsbuffe från helvetet med räkor och jell-O djärvt blandat.

Nästa morgon var det en timme till Grand Canyon och det regnade och blåste och vi såg ingenting. Men så plötsligt sprack det upp och det var vackert, men jag har aldrig riktigt kunnat ta in skönhet och det var mäktigt och storslaget och t  o m jag var tyst ett tag. De andra hikade, men jag som är invalido satt och läste och varje gång jag tittade upp på utsikten hade bergen bytt färg. Mina kryckor är som vanligt conversation starters så jag hann aldrig känna mig ensam innan de andra kom tillbaka med berättelser om råttor som såg ut som ödlor och röda berg. Solnedgången blev en besvikelse - solen försvann bakom ett moln men vi skrattade åt fåniga saker i bilen på väg till Flagstaff och upptäckte att stan var party party på lördagar. Kanske för att det var den enda "staden" på många mils avstånd.

Next morning och Death Valley och jag tyckte var minst lika vackert som Grand Canyon. Vi såg gamla gruvor, och spökstäder (som jag den enda som var imponerad av) och gröna berg och konstiga små städer och oaser och lustiga klippor och det var så varmt. Bilen överhettades lite och vi lade oss på asfalten och tittade ut över bergen och det var helt tyst. Jag har inte varit med om det på år -ingen vind, inga fåglar, ingen trafik, inte ett ljud.

På kvällen kom vi fram till Beatty, där det fanns 3 saloons, en bordell, ett casino öppet dygnet runt och 800 invånare. Det brukade vara en "framgångsrik" gruvstad, men nu fanns där bara en massa husvagnar och arga pitbulls. Vi åt på casinot, vilket var lite sad, och sen satt vi på en av barerna och försökte förstå vad den extremt berusade bartendern försökte säga och det var något om sandboarding, Stalin och barn. Vårt motell var galet och ägaren älskade UFO:s, men vem gör inte det å andra sidan.

Nästa dag var det mer Death Valley och vi badade i naturligt varma mineralkällor som en indian (native american, I know) i en husvagn fylld med kattungar hyrde ut, och såg ett salthav (man kunde höra saltet smälla, precis som rice krispies flingorna!) och fick våra hjärtan krossade av en liten mager coyote som tiggde mat vid bilen och var så söt så att jag ville dö. Vi försökte steka ett ägg på motorhuven men utan resultat och hängde på en sorglig bensinmack med män i cowboyhattar. Sen åkte vi till Laguna Beach i OC och drack öl vid havet och sen var det ett sad goodbye hemma hos Calle och Nicole. Vi har sagt att vi ska ha reunion om 2 år i Yassins hus i Tunisien, men det är lång tid tills dess och vi har skrattat så mycket och varit med om så mycket och jag är en vandrande kliché nu, men det är sorgligt att säga hejdå till vänner.

Idag har jag och Elin hängt vid poolen och gjort mest ingenting och det är skönt och avslappnande och semester. Jag har läst Women´s Health och planerat min detox när jag kommer hem och hur mycket jag ska springa när foten är hel igen. Vi får väl se hur det blir med det.

Nicole kom hem och vi tände ljus på hela balkongen och vi åt ostar och kött (min favoritmat) och drack rosé och det var så vackert med syrsorna och Calle kom hem och alla gjorde narr av varandra och vi spelade Skipbo pch lyssnade på amerikanska klassiker.

Detta är ett extremt låmgt blogginlägg, men jag har mucho att säga och nu har jag inte ens beskrivit countrymusiken i bilen, eller den ångande asfalten, eller Kizz-kopiorna i Vegas, eller ekorren som satt på min fot, eller skogen vid Grand Canyon, men allting behöver inte alltid bli sagt.

Just nu är jag ute på roadtrip och det blir Vegas, Grand Canyon, Death Valley och kanske något mer. Just nu är vi i hålan Flagstaff och jag måste skynda mig, men det finns SÅ MYCKET ATT SÄGA!

Story kommer, inte nu bara.

I mandags lamnade vi vart himmelsbla lilla hus vid havet och jag var ledsen. Vi akte till Yassins och Giorgios lagenhet och tog det lugnt och spelade lite spel. Satt pa balkongen i solen och at fantastisk pasta (Giorgio ar fanatisk nar det kommer till maten) och drack vin. Promenade runt lite och motte upp Jia, Christina och Angela pa Winesteals och sa hejda. Ledsen igen mitt i allt det glada. Igar at vi sushi, fixade pa campus och sen gick vi till Eldorito och provade olika olsorter och pratade om vald, framtiden och grot. Det kanns mycket mer som om man ar utomlands nu, vi ar verkligen turister, och allting ar lite mer spannande. Jag vet inte varfor.

Gick runt i Hillcrest igar och dar ar sa fint, med knappa sma affarer och palmer och alla hus ar helt olika varandra. Det finns sa manga olika versioner av San Diego.

Det gar langsamt for mig att ga, men jag ar cool och har bara en krycka! Det ar verkligen en konversationstarter - igar nar jag var och fikade fluffade en man kuddar till mig, medans en annan fixade med ett litet specialbord till mig. Alla vill veta vad som hant, och sarskilt de hemlosa kanner en connection till mig. Vi ar liksom trasiga allihopa. Fast jag ar ju hel snart igen.

Imorgon ar tanken att vi ska aka till Grand Canyon, men det ar svart att bestamma nagot nar det ar fyra starka viljor inblandade. Alla vill gora allting, och aka overallt, men jag menar att man inte hinner och att jag inte har rad att bo pa hotell 5 natter. Dessutom kan jag ju inte hika. Ja jisses, det ar inte latt att enas. Kanske tar jag en grayhoundbuss till Oc fran nagonstans, kanske haltar jag fram i oknen. Vi far se.

Nu blir det Balboa Park och Museum of Photography.

Jaha, där fick jag väl äta upp mina ord i förra inlägget. jag har brutit min stortå och jag ska klaga ordetligt nu så att det blir gjort och sen aldrig mer. Kids, spela inte fotboll barfota på asfalt. Jag ville inte åka till sjukhuset, men när den fortfarande var blå och konstig åkte Sophia in med mig och jag fick röntgas och det var coolt och första gången för mig och jag kunde själv se hur en tredjedel av tåbenet var ute och cyklade någon helt annanstans. Fantastiskt med teknikens under. Sen tejpades jag, fick kryckor från medeltiden (varför har de fortfarande sådana här?) och en hiskeligt ful slags sko som ska stabilisera min gång. Detta ska jag ha 4 till 6 veckor och jag har faktiskt lust att gråta en skvätt över det. Inte för att de gör särskilt ont, men för att våra planer på att vandra i Grand Canyon inte funkar nu. Eller att gå crazy i LA. Eller camping in Seqoya Tree Park. Jag kommer inte kunna springa på 10 veckor. Jag kommer inte att kunna ha fina skor och jag kommer att gå SÅ LÅNGSAMT. Och jag vet att det aldrig finns ett bra tillfälle att bryta nåt, men hade det inte kunnat hända 4 veckor tidigare när jag ändå pluggade mest? Och jag vet att folk skadar sig och dör varje dag, och att jag alltid haft turen att vara hel innan, men ändå. Jag är faktiskt ledsen.

Nog om det, det hjälper inte att klaga. I lördags hade vi ju avskedfest här! Calle och Nicole kom ner och hade med sig både beer keg, beer bong, beer pong set och en fantastisk playlist med amerikanska låtar. Solen strålade och vi var  ute på vår patio och grillade och hade det härligt. Calle introducerade bocci ball, och visade hur man gör ett "spider pig" kast, Nicole visade sig vara en master pa beer bong och jag hade en sån där dum hjälm som man sätter ölburkar på och sen en slang till munnen. Lyckan var total. Mot kvällningen var vi några stycken som gick ut och jag sittdansade pga min fot och blev buren, vilket jag älskar. Pojkarna visade sig vara fantastiska dansare och jag var så nöjd med vår sista fest i det blå huset på 719 Brighton Ct. I could not have asked for more.

Igår var det städning och packning som gällde. Nicole och Calle (nåja) hjälpte till och vi donade och donade och sen åkte jag ju till sjukhuset och sen var det natt och nu ska vi vara ute om 3 timmar och jag kan inte ens tänka på att vi faktiskt ska åka härifrån. Jag får ta tag i det senare.

Nu påse på foten och in i duschen. Haha, trodde aldrig dagen skulle komma.