Så jag och Alex åkte och surfade igår. Jag for mest runt som en liten vante och skrattade och till slut kom livvakterna och sa till alla att gå upp ur vattnet för det var så mycket ripcurl. Jag hade antagligen inte ens märkt om jag drunknade. Vi flyttade lite längre bort, men det gick sådär...blev  inte precis bättre av att typ 3-åringar for runt och var snitsiga på sina brädor runt oss. Vi blev trötta och drog och åt mexican food - kommer sakna burritos fyllda med pommes när jag kommer hem.

På kvällen skulle vi till Giorgio och Yassin på middag och eftersom vi bestämd oss för att laga svensk mat så åkte vi till Ikea och köpte sill, knäckebröd, lingsonsylt och köttbullar. Mackorna vi gjorde med sill och ägg blev goda men köttbullarna med lingon, som kan beskådas på bilden, var bara hemska. Jag tror att vodkan vi tog med oss blev mycket mer uppskattad. Giorgio gjorde en fantastisk rätt med friterad aubergine och 1000 sorters ost och Christina hade gjort hemmagjorda oreos vilket var amazing.

Sen drog vi till Whistlestop i Southpark där det var 80 - och 90-tals hiphop och folk dansade som madmen. Vi lyckades även hamna i epicentrum av ett bråk, vilket gjorde mig excited, men som fick en fredlig utgång. Sen snikade vi till oss en skjuts hem och jag funderade på att ställa mig och laga mat, men somnade innan jag kom till skott.

Jamen jisses, jag får aldrig glömma min bettskena igen- jag gnisslar som om det inte fanns nån morgondag.

 I torsdags var vi på ett gallery opening, med pretzels och kakor, men konsten var medioker så jag drog vidare till en bar och ett coolt gammalt hotell som blivit ombyggt till värsta konstfesten. Poolen var fylld med orangea badbollar - du hade gillat det mamma!

Fredags var det gymmet och sen skulle jag sitta på biblioteket och studera. MYCKET VIKTIGT då det är midterms nästa vecka och jag inte riktigt är ikapp...Vaknade 2 timmar senare med dreggel över hela axeln...varför kan jag inte hålla mig vaken? Vi mötte upp lite folk på 1-dollarsölen på Scripps, men idag bjöd de inte på varm korv. Drog vidare till en billig viatnamesisk restaurang där vi åt nudelsoppa och sen var alla trötta och tråkiga så vi drog hem. Jag bestämde mig av någon anledning för att titta på filmen "Deep Blue Sea" där hajar blivit assmarta och dödar folk till höger och vänster. Inte så smart kvällen innan man ska ut och surfa, särskilt inte om man har en inte helt rationell, men dock så riktigl rädsla för dem.  Jepp, idag hyr jag och Aleksander och Sabina brädor och åker och övar. Känner inte att jag gör några framsteg utan är precis så dålig som jag alltid varit.

Först ska jag dock ta på mig en kofta och gå ut i solen och skypa med Frida, min gulliga gulliga bebis.

En tråkig effekt som livet i Californien har på en är att det får livet hemma i Lund att verka så himla grått och trist. Jag har liksom alltid haft jättekul i Lund, men av någon anledning så tycker jag plötsligt att valborg och fester och nationer verkar så himla himla tråkiga och ospännande. Hoppas det går över när jag kommer dit, jag har ju ändå ett år kvar där.

Such a lovely day. Inleder med att ata min grot samtidigt som jag beskadar underverket August vara allmant gullig pa film. Omedelbar humorhojare! Tack Anna for att du later mig vara med i alla fall en liten del av kejsarens utveckling.

Trevlig lektion och trevlig lunch med massa roliga historier om knappa extrem-religiosa familjer i det har landet. 

Kollar mailen och ser att jag fatt ett stipendie! Ibland lonar det sig att vara flitig student...

Nu ska jag ivag pa min roliga Singing for Actors lektion dar vi ska skriva egna latar och sen  ikvall blir det konst och gratisvin (vi borjar bli mastare pa att snoka upp gratissaker nu) och sen ar det fredag!

Två tredjedelar av The Brighton Family inledde dagen med surflektion och vi gjorde alla strålande ifrån oss.

Jag och Mokhia åkte sen hem till Marni för att plugga vid hennes pool. Vet inte om fick så mycket gjort, men jag lekte i poolen och hängde i jacuzzin. Det finns bildbevis på mig i en leopardbikini på leopardkandduk på en solstol, mest för att kunna påminna mig själv om hur gött jag hade det här, men det kommer aldrig dyka upp några bilder på mig i bikini här.

När det blev "kallt" gick vi in och Marni servade oss med popcorn och tacos. Ikväll hade jag kunnat gå på rysk restaurang, men jag är trött. Skyller på surfingen. Eller på att jag inte vill köra någonstans i dödsbilen. Men egentligen är jag mest tråkig. Att vara tråkig har alltid varit min största rädsla. Men sen gick jag på gratis "spirit reading" i San Francisco (when in Rome) och där bad de The Spirit of Truth "to release me from my fear of being dull" och sen knäppte de med fingrarna och sa att jag var "botad". Alltså tillåter jag mig själv från att avstå från borstj ikväll och degar i sängen istället.

Jaha, då har man blivit tonåring igen.

Nu har jag varit emo i 11 minuter och ar over det. Funderade pa att skriva en patetisk dikt eller satta mig och sura nagonstans, men sa blev jag glad igen sa nu ska jag bokstavligen springa till skogs.

Emo.

I love one of my professors. Hon är så cool. Hennes föräldrar är svenska (innebär naturligtvis inte att hon kan uttala mitt namn - jag är Erin i den här klassen) och har jobbat med det mesta. Hon är 72 år, men har koll på allt som händer i kidsens värld. Hon pratar ofta om sina kompisar Stefan och Ingvar, först idag fattade jag att det var HM:s Stefan Persson och Ikeas Ingvar Kamprad pratade om och idag berättade hon om när hon jobbade med Obama. Bill Clinton har hon dock "bara" träffat ett par gånger. Älskar att lyssna på henne och det är tur, för vi har 3-timmars föresläsningar utan paus. Ska skriva en uppsats om hur the new economy påverkar anställningsförhållandena i USA och jag är faktiskt lite excited.

För övrigt var det 36 grader här idag och jag satt inne med AC:n i bibblan och flämtade. Men jag skulle aldrig klaga, jag vet bättre än så.

Ikväll åt vi mac n cheese hos Jia och sen åkte vi till Solana Beach för att se Lykke Li spela. Väldigt bra konsert och hon var sådär cool som jag aldrig kan bli. På bilderna kan ni se oss svettiga efter all dans efteråt. (Och ja, det är min bleka mage ni skymtar.)

Jag och Jia kom på att vi borde gifta oss - det skulle lösa alla våra problem! Hon får EU-medborgarskap och jag får visum till USA och alla blir nöjda. Det finns stater där det funkar i USA och i Sverige vet vi ju att det går. Vi är lite seriösa med detta.

Sugar Paw är tillbaka från mekanikern men nu låter bromsarna som om det sitter en liten plåtslagare där inne i motorn och bankar allt vad han har så jag vill inte åka i honom. Jag är rädd att jag ska dö hela tiden, allvarligt.

Ikväll fick jag hör att jag kan ge ett skrämmande första intryck och att Jia och Christina först tyckte att jag var intimidating och att de tyckte att jag verkade tycka att jag var så himla cool och självsäker. Det är ju helt absurt - jag är ju tönten från Halmstad som går och oroar mig för att ramla inför folk hela tiden. Jag trodde att jag gav ett snällt första intryck - jag är ju snäll!

Ägnade mig åt min favorithobby ikväll igen och cyklade vilt hem på boarwalken utan att oroa mig för poliser som säger åt mig att jag inte får cykla med ipod eller folk som kan höra mig sjunga med i musiken. Hela mitt liv har jag alltid gått omkring och fantiserat om att jag är någon annan och jag har alltid tänkt att det är så himla dumt och orealistiskt och verklighetsfrämmande. Men egentligen, vad spelar det för roll om jag cyklar hem och himlen är helt stjärnklar och jag låtsas att det är 1950 och att jag är på väg hem från mitt jobb där jag sjunger jazz på en rökig bar? Varför kan jag inte få fantisera? Verkligheten är amazing, men jag måste väl inte befinna mig i den hela tiden? Jag behöver väl inte be om ursäkt eller förklara mig för mig själv?