Christian kommenterade sa klokt att min benagenhet att gora allt utom att plugga antagligen bara var tentaangest och att det blir battre nar man har kniven mot strupen. Och jag haller med, sa brukar det vara. Men nu har jag liksom en hel machete mot kroppspulsadern och anda sa sitter jag bara och...glor. Tva timmar flyger forbi och jag stirrar pa rattsfallet som jag maste kunna om 48 timmar och anda kan jag inte fa in det i huvudet. Och ekonomin ska vi inte ens prata om; det ar en sak att lara sig utantill och en helt annan att inte ens fatta. Varfor kan jag inte forsta hur man ska tolka graferna? Varfor ar det sa svart?

Jag sa kaxigt nar jag akte hit att jag inte bryr mig om betyg och att jag skulle chilla lite mer. Men hur far man nagon som varit en tont i snart 24 ar att sluta bry sig? Hur sanker man kraven pa sig sjalv och inser att betyg faktiskt inte spelar sa stor roll, kanske ingen alls, sarskilt om man laser pa PA-programmet? Jag drommer mardrommar om att jag kommer till tentorna och att huvudet ar helt tomt. Och anda kan jag inte sluta klottra fyrkanter och lustiga figurer i bockerna istallet for att lasa. Hur blir jag sadar coolt "jag-pluggar-ingenting-for-jag-har-andra-roligare-saker-att-gora-men-jag-klarar-anda-studierna"? Anyone?