Da ska vi se.

Enorm chokladmuffins till frukost? Check.

Stralande sol? Check.

Tredje boken i Twilight serien? (Min pinsamma guilty pleasure). Check.

Sokta sommarjobb? Check.

Lyssna pa fantastiska Galsvegas i bilkon i morse? Check.

Gullig prinsess-forlovning i Sverige?

Det ar najs att vara jag.

Det gick inte sa bra for mig pa mina midterms den har terminen, och kommer antagligen inte gora det pa finals heller. Men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre. Jag ar redan med i den dar smartklubben, har redan betalat medlemsskap och allt, sa nu kan de inte kicka ut mig.  I'm in itfor life!

Blogg ar ju en forkortning av webblogg, dvs, en loggbok, dvs. en slags dagbok. Man kan tycka att det ar underligt med folk som lagger ut sin dagbok till allman beskadan, men jag har aldrig varit sen att skylta med vad jag tycker och kanner. Jag har ofta onskat att jag kunde vara lite mer mystisk, eller lite mer snal med att lamna ut mig sjalv, eller helt enkelt cencurera mig sjalv, men det ar bara inte jag. Jag jobbar inte sa, jag rear ut min sjal liksom, it's what I do.

I min acting class sa inleder vi alltid lektionen med att svara pa en fraga, typ "vilken person har influerat dig mest i ditt liv", "beratta om nagot som fick dig att ifragasatta din varldsuppfattning" och liknande amnen. Det ar kul, och alla vi damp-barn i klassen alskar att fa sta i centrum och prata om oss sjalva. Idag skulle vi beratta om det svaraste beslutet vi nagonsin fattat och jag kunde inte komma pa nagonting. Ingenting! Helt enkelt for att jag antagligen aldrig fattat ett svart beslut. Jag har alltid bara gone with the flow, bara hangt pa och jag tror inte att jag har nan tillstymmelse till magkansla eller liknande.

Jag valde min gymnasieinriktning for att jag hort om den och den verkade kul och mest for att jag ville ga pa den skolan. Men jag kande att det egentligen inte spelade nagon roll sa det raknas inte riktigt. Jag akte till Barcelona och Edinburgh for att nagon annan foreslog det. Jag borjade lasa litteraturvetenskap i Lund for att jag trodde att det passade in med den framtiden jag borde vilja ha. Jag borjade PA-programmet for att min mojja nog tyckte det skulle passa och for att jag inte hade nagot battre forslag.  Jag akte till Norge och jobbade for att nagon annan fick ideen och foreslog det. Jag sokte till USA for att nagon annan trodde att jag skulle passa dar och jag akte dit for att jag blev antagen.

Missforsta mig inte, jag angrar absolut inte nagonting och ar happy med hur allt blev. Och jag har jobbat ganska hart for att fa det jag vill ha. Men jag har ALDRIG riktigt behova fatta ett riktigt beslut. Jag vet inte hur man gor! Skriver listor for och emot? Magkanslan har jag ju redan gett upp pa, den fanns aldrig fran borjan i min kropp. 

Och sa plotsligt maste jag bestamma mig for saker. Ska jag aka till Norge med lillsyrran Frida i sommar for att sedan resa tillsammans? Ska jag borja skriva pa min uppsats? Ska jag vara i Halmstad och forsoka fa jobb dar? 

Ska jag forsoka hitta boende i Malmo eller Lund i host? Ska jag tacka ja till den dar forfragan jag fick och inte avsluta min uppsats i host? Ska jag lasa nagot annat pa halvtid da for att fa fullt CSN? Eller ska jag bli fardig med min examen i januari och borja soka jobb? Var?

Herrejisses, jag inser att de kanske inte ar de storsta och viktigaste besluten, men it's a big deal to me! Ska jag helt enkelt fraga min magic eight ball? Dra lott? 

Jag antar att det stora problemet egentligen ar att jag inte riktigt vet i vilken riktning mitt liv ska ga, men jag tanker att jag ar ung och kommer att hinna byta riktning sa manga ganger. Sa just nu ar det egentligen bara min narmsta framtid som ar oviss och jag onskar bara att the future would be so bright I have to wear sunglasses. 

Och kanske innerst inne att nagon annan bestammer at mig. Men det finns inte pa kartan, jag vet. 

Ni vet dom kvallarna i skymningen i Sverige i maj, da det ar helt ljummet ute och Kalle koltrast kvittrar och folk eldar i sina tradgardar? Precis sa ar det i San Diego idag, och fast jag vaknade kl 6 imorse med ett ryck och hog puls for att jag har san beslutsangest infor framtiden, sa kan man inte vara annat an lycklig.

Uttjatat amne jag vet, men vadret och framforallt ljuset gor sa mycket med en! Jag har aldrig varit sa lite trott som jag ar har, jag har inte varit sjuk eller ens lite forkyld sen jag kom hit och jag har aldrig varit sa glad att jag slipper snostorm som nu.