Jag var och sag "The Curious Case of Benjamin Button" igar och den var bra, aven om den mest egentligen ar som "Forrest Gump". Snall kille med fysiska problem med konstig uppvaxt, som traffar sin livs karlek redan som liten, blir skickad til kriget, aker bat men en excentrisk kapten, traffar lustiga figurer, bildar familj och sen sorgligt slut. Men den var anda fin.

Nar jag kom ut fran bion sa var det bara jag kvar pa hela mallet och allt var stangt och tyst och ode. Det var precis som om jag var den enda manniskan kvar i varlden. Ok, det later fanigt, men var faktiskt ganska coolt.

Detta landet. Vad ska man saga? Jag vill inte vara som fransmannen man traffar har som bara klagar och snorper med munnen, och det ar faktiskt inte en myt att amerikaner ar trevligare och mer oppna! Overallt smapratas det och alla ar sa artiga! En del sur-svennar havdar "att det inte ar akta, de menar inte det", men det dar koper jag inte alls! Om man ler och ar artig, kan man mena det mer eller mindre? Det finns val inget direkt djup i det dar i Sverige heller?

Men jag gor anda sma iaktagelser har och var dar det faktiskt skiljer mellan Sverige och USA. USA ska ju vara landet dar jeansen uppfanns, sa WHY klarar de flesta inte av jeansen har? Det blir liksom aldrig riktigt ratt. Jag ser saaa manga killar som liksom har vida och alldeles for korta jeans, som fladdrar omkring dar uppe vid fotknolarna, och ANDA ar de fransiga och trasiga langst ner! Hur gor dom? Ar det samma jeans som de haft sen de var 1.50 langa och slitningarna ar liksom bara kvar sen dess?

En annan sak ar att de har TV-skarmar pa pumparna dar det sands reklam som man kan titta pa medans man tankar. Och visst, det kan vara underhallande, men jag kan samtidigt bli sa himla trott pa att vara betraktad som konsument fran det att jag vaknar tills det att jag gar och lagger mig. Kop kop kop. Det finns sa mycket onodiga saker har! Behover du kanske en "snuggie"? (En filt med armar sa att man kan ata eller lasa en bok och anda ha filten pa sig)? En vaginaldeodorant i roll-on-form? En sjalvgaende dammsugare som sprutar ut blomdoft med jamna mellanrum? Jag vet att jag inte borde kasta sten i glashus (hoppas att jag ANTLIGEN fattat det uttrycket), jag menar jag ar ju a weapon of mass consumption, men jag kan anda trottna pa att bli paprackad prylar dagarna i anda.

For mig som laser arbetsratt ar sociologikursen i "Law and the Workplace" spannande. Det ar verkligen mycket mer aggressivt pa arbetsmarknaden har, och den radande regeln ar the common law's "at will", dvs. att arbetsgivaren ar fri att anstalla och saga upp at will. Vi hade ett rattsfall dar en man blivit trakasserad, slagen och fornedrad av sina arbetskamrater och chefer for att han var homosexuell, men det fanns ingenting han kunde gora at det forrutom att saga upp sig, da homosexualitet inte ar skyddat mot diskriminiering av lagen.  Man kan tycka vad man vill om detta, men visst ar det annorlunda fran Sverige och alla lagar och regler?

En sak som man kan har ar att fixa knytkalas (Potlucks, vilket jag forst trodde innbar nagot helt annat)! Vi hade ett igar i teaterklassen och dar var ladar med donuts, grillad kyckling och chips! I loved it. Konstigast var dock killen som hardkokat 20 agg (vi ar 20 i klassen), lagt i en typ ICA-kasse och tagit med sig.

Pa en del satt kanner jag att jag blivit lite amerikaniserad. Jag tycker att nagonting ligger riktigt nara om det "bara" ar 20 minuters bilfard bort. I Lund pallar jag knappt cykla ut till Nova.

Och jag har kopt ett par flipflops. Som jag dock bara anvander hemma och pa stranden och sa. Jag ar nog en av de minst chilliga personerna i San Diego och tycker det ar hur kul som helst att fixa med klader och har. Det ar precis som om jag sparkar bakut, och ju mer avslappnade alla andra ar, desto mer pyntar jag mig sjalv.

Egentligen ar detta inlagget fanigt. Jag tror att det ar lite farligt att forsoka hitta skillnader pa folk och nationaliteter hela tiden - ar vi inte i grund och botten ganska lika egentligen?