Idag pa ekonomiforelasningen hade jag fyra studenter med laptops med sig framfor mig. En spelade tetris, en spelade poker, en var inne pa facebook och en var inne pa min favvo-skvallersida perezhilton.com.

Vad ska man saga? Seriosa studenter.

Jag var inte battre sjalv utan satt och tankte pa typ enhorningar och regnbagar och pyttipanna och namn som skulle passa bra pa en Westie. (Johnny eller Pellen ar mina basta hittills.) Jag tror att jag pa allvar pa en del forelasningar lyckas sanka min kroppstemperatur och ga in i nagon slags ide, samtidigt som jag har oppna ogon och ser nagorlunda intresserad och involverad ut. En konst min vanner, look and learn from the master! Inte underligt att man lyckats ga i skolan 18 ar och fa bra betyg samtidigt som man ofta undrar om man lart sig nagonting alls.

Jag börjar inse att mina blogginlägg följer ett visst mönster. Under veckorna är de ganska underliga och består mest av små iaktagelser, medan de under helgerna mest är en beskrivning av allt jag hittat på. Baserat på det skulle man kunna tro att jag bara sitter och glor måndag till fredag, men det är inte riktigt sant. Det är bara det att veckodagarna är lite mer...monotona och anonyma.

Det börjar med uppstigning och frukost (havregrynsgröt som är så äcklig att jag bara vill gråta. Frukost gör mig deprimerad om den inte innehåller bacon eller pancakes med lönnsirap.) och sen åker Sugar Paw Paw Dilly Bob (som blivit fint pimpad med nya bumberstickers med politiskt liberala budskap!) iväg så att man är på campus vid 9. Där börjar kampen om parkeringplatserna.

Sen är det föreläsningar, plugg i något av campus typ 1000 bibliotek och grupparbeten. Däremellen är det kaffepauser, där jag faktiskt sitter och glor, och såklart lunch, oftast på mitt favorit-thaiställe. Jag kan inte förstå hur jag tyckte att det var pinsamt att äta ensam förut, nu tycker jag det är hur chill som helst. Ungefär 3(nja, kanske lite färre ibland...) gånger i veckan hänger jag i gymmet där jag upptäckt att det är mycket roligare att springa på ett löpband än ute i naturen (sjukt men sant), att killar i Californien har enorma biceps och att tjejerna ofta läser People magazine samtidigt som de går i trappmaskinen.

Vid 20, 21-tiden bör det av hemåt där det kanske blir lite mer plugg, peanutbutter-banana-sandwiches, lite TV och häng i vardagsrummet. Sen är det nattedags, och Elin gör diverse gymnastiska övningar och är allmänt vig, medan jag läser, oftast Twilight-böckerna. Sen är det sweet sleep i vår kingsize bed och om man lyssnar riktigt noga kan man höra vågorna slå mot strandkanten. Så ser de flesta vardagar ut och på campus strålar solen nästan alltid, studenterna har fortfarande på sig pyamasbyxor och det luktar alltid mint.

Då vill jag bara ta tillfället i akt och gratulera August på enmånadersdagen!

Vilket liten guldklimp, och han har hela livet och allt kul framför sig.

Själv känner jag en liten ålderskris på ingång. 24. Vad hände? När folk frågar mig hur gammal jag är måste jag bita mig i tungan, för min instinktiva respons är alltid "-17". Har jag fastnat där? Kommer jag mentalt aldrig att bli äldre? Pretty please, say it aint so! Jag brukade alltid tycka att 19 var min bästa ålder hittills, man var ung och fräsch, men ändå myndig och allt var bara roligt! Men jag pratade med min fru Elin om detta och hon är alltid så klok och vis och sa att den ålder hon var i alltid varit hennes bästa. Jag tycker det är en utmärkt inställning. Tur att nån har huvudet på skaft i det här äktenskapet.

Okej, mitt sista inlägg om Ryssland sen lovar jag att sluta. Men har man en gång börjat bli obsessed, så ser man plötsligt bara Ryssland överallt och stöter på ryssar hela tiden!

I mitt grupparbete visade det sig att hela 50 % av gruppmedlemmarnna hade ryskt påbrå. Vad hette dom? Leonid och Anatoliv.

Well, HELLO pretty names!