Lite har och var pa campusets bibliotek kan man se lustiga figurer cirkulera runt. De ser ut som din average uteliggare med trasiga, smutsiga klader, langt har och skagg och mycket packning. Det kan aven handa att det saknas bade 3 och 4 tander. Saken ar dock den att de alltid sitter vid datorerna med sjukt mycket bocker, mappar och papper och jobbar med avancerad forskning av nagot slag. De loser framtidens energiproblem, konstruerar maskiner och tolkar romaner och allt med en outomlig energi! De pratar med allt och alla och vill garna hogljutt beratta om sin forskning och de fullkomligt ALSKAR tjejer. Jag tanker mig att de pa 70-talet var lovande ljushuvuden med all potential i varlden, men som rakade bli lite for drogliberala...Hur som helst, de flesta har verkar stora sig pa dem, men jag tycker de ar hur skona som helst och ser dem som ett valkommet inslag i den annars sa homogena miljon dar alla ar 19-ariga asiater i pyamasbyxor och flipflops som pratar mobil. Jag ar helt klart pa de smarta lodisarnas sida.

Ännu en fantastisk söndag! Jag hoppas på att det blir en vana, men två i rad kanske inte räcker för det? Igår var det dags för Superbowl och jag och Alex körde Mean Machine (inte att förväxlas med Suger Paw) upp till OC för att möta upp Calle och Nicole och deras vänner. Vi tog oss från Playa Circle till Newport, och fick till Alex stora glädje ta den lilla bilfärjan, hem till Trevor och Leann. Och sen bockades det bara av från listan av trevliga grejer. Strålande sol, altan med högtalare och TV, öl och mimosas, cykeltur längst med boardwalken, grillning, chips, neonblå muffins med tuffa ringar och vadslagning. Grabbarna spelade beachvolleyboll och töserna åt kakor. Och ja, det kollades på amerikansk fotboll också. Tyvärr insåg jag först när det var 15 minuter kvar av matchen att det faktiskt var sjukt spännande och att det är ganska kul att kolla på football. Such a Johnny-come-lately! Tyvärr vann inte vårt lag, dvs de som jag helt enkelt bestämt mig för att heja på för att de andra sa att man skulle det, men jag och Aleksander vann dock fina pengar på vadslagningen! Gött att casha in på sitt stora sportintresse. Mot kvällen tog vi cyklarna och drog och spelade biljard och dart. Ingen extremcykling som förra söndagen den här gången, men vi smet inom en tatuerare och förundrades över att någon förra veckan hade tatuerat in Christofer Walkens ansikte på kroppen...varför liksom? Mor och far behöver inte oroa sig, vi gick därifrån utan ingrepp från tatuerarens sida, men vem vet...Kareoke blev det inte heller till allas besvikelse.

Nåväl, Nicole körde oss säkert hem till Aliso Viejo igen där jag och Ingo körde en halvtimmes aggressiv lek innan det var dags att sova. Söndagarna i California är så mycket roligare än I Sverige, that´s for sure!

Lite bilder läggs upp där man kan se oss götta oss på altanen, och även en där jag imiterar Kid Rock i en hatt.

Sag precis att lille asiatiske killen bredvid mig har pa biblioteket sitter och grater i sin kemibok. Jag maste sluta gnalla. Eller bli hans van sa att vi kan gnalla tillsammans.

Nar vi anda ar inne pa angest och oro - lite av min specialitet -  vad ska jag gora i sommar nar jag kommer hem? Jag har funderingar, men ingen av dem ar optimala pa nagot satt eller ens bra och klockan tickar. Eller kanske framfor allt, hur blir jag cool och tanker att det loser sig?

Christian kommenterade sa klokt att min benagenhet att gora allt utom att plugga antagligen bara var tentaangest och att det blir battre nar man har kniven mot strupen. Och jag haller med, sa brukar det vara. Men nu har jag liksom en hel machete mot kroppspulsadern och anda sa sitter jag bara och...glor. Tva timmar flyger forbi och jag stirrar pa rattsfallet som jag maste kunna om 48 timmar och anda kan jag inte fa in det i huvudet. Och ekonomin ska vi inte ens prata om; det ar en sak att lara sig utantill och en helt annan att inte ens fatta. Varfor kan jag inte forsta hur man ska tolka graferna? Varfor ar det sa svart?

Jag sa kaxigt nar jag akte hit att jag inte bryr mig om betyg och att jag skulle chilla lite mer. Men hur far man nagon som varit en tont i snart 24 ar att sluta bry sig? Hur sanker man kraven pa sig sjalv och inser att betyg faktiskt inte spelar sa stor roll, kanske ingen alls, sarskilt om man laser pa PA-programmet? Jag drommer mardrommar om att jag kommer till tentorna och att huvudet ar helt tomt. Och anda kan jag inte sluta klottra fyrkanter och lustiga figurer i bockerna istallet for att lasa. Hur blir jag sadar coolt "jag-pluggar-ingenting-for-jag-har-andra-roligare-saker-att-gora-men-jag-klarar-anda-studierna"? Anyone?