Det verkar som om min gode fader har hängt upp sig på det faktum att jag åt en pizzaslice och sen blev märkt för livet. Jag ska därför förtella den mycket odramatiska historien, eller ska jag kalla den för en petitess?

Vaknade i söndagsmorse och var sugen på något spännande. Jag har ett tag funderat på hur jag skulle kunna få mitt vanliga utseende att matcha mitt relativt färgstarka (i mitt tycke) inre. Men så känner väl alla? Vi pratade om hästar och plötsligt hade jag bestämt att det var en liten hästsko jag skulle ha och på vänstra armen och det skulle vara NU NU NU! Aleksander och Jia började genast protestera och menade att jag var tvungen att kolla upp en bra tatuerare som ville samma sak som jag, att stället där den skulle sitta måste funka med kroppens rörelser och annat trams. Jag vill inte vara en sådan som planerar sin tatuering i månader, som skissar på den tillsammans med tatueraren, som funderar på stilar etc. Inget fel med det, men jag ville vara old school impuls, som en full sjöman.  Så vi stack iväg till Ocean Beach till San Diegos äldsta tattoo place, startat redan 1942. Extremt gammalt i det här landet! Mannen som arbetade där var nog 70 år redan då misstänker jag. Skinnbyxor, långt skägg, en Harley utanför och tatueringar överallt där det är möjligt - jag var mycket nöjd med att han uppfyllde alla klassiska attribut. Jag sa att jag ville att tatueringen skulle se ut som en "doodle", som något man kladdat fram på måfå utan att tänka efter och han ritade en hästsko på en serviett. "Den tar vi!" sa jag, men han tyckte att vi skulle äta pizza innan så vi gick ner en våning och åt lovely pepperoni-pizza och drack en öl och sen var det tillbaka till tatueringsnissen. Det visade sig att hans dotter (som såg ut att vara 16 och som gick som någon slags lärling hos honom) skulle göra den. Jag pekade ut var jag ville ha den, utan att vara särskilt noggrann, och sen körde hon igång med sin pappa hängandes över ryggen för att se att det hela gick rätt till. Jag kände mig helt trygg. Det hela var över på 4 minuter och alla tyckte att jag var riktigt hardcore som inte ens grimaserade det minsta lilla.

Sen åkte vi hem och jag var happy.

Totalt ointressant historia, men samtidigt är det precis som jag ville att det skulle vara. Jag ville inte tatuera mig i nån källare i Borås en tisdageftermiddag liksom. Jag ville göra det i OB, en plats som jag älskar, som är helt annorlunda och lycklig. Jag ville göra det en sömnig söndag i Mars med strålande sol, med en pizza i magen och med mina vänner där med mig. Och jag vet att det låter töntigt, men jag kommer att kunna titta på den och tänka mig tillbaka till den underbara dagen som luktade hav och donuts och där jag var ung och tyckte om att moonwalka över dansgolv och köra en fånig vit liten bil till ett campus som luktade som tuggumi. Och jag kan tycka om tanken på att det är för evigt, det är så få saker som är det nuförtiden - inte ens kärleken kan man räkna med.

Och pappy, om du inte tycker att den är så vass, så spelar det ju faktiskt ingne roll för mig för det är på mig den sitter.

 

pär

12 mars 2009 08:03

jag ville göra det i OB? jag känner någon som inte bangade för att använda sig av tattoandy när det begav sig. hursomhelst, jag tycker den är fin.

 

Mamsen

12 mars 2009 14:10

Way to go, Snulle! Bra rutet.

 

Calle

12 mars 2009 16:00

fint skrivet!
det ar ju darfor man skaffar tatueringar - for att kunna minnas.

jag tycker den har enorm karaktar - precis som dig snull pull!

 

thomas

12 mars 2009 21:58

AAAAKEY jag bforstar nu detta med pizzan o tatton Kram Thomas

 

Calle

13 mars 2009 00:23

AAAKEY!

 

Cotie

13 mars 2009 06:03

dearest sister elin,
thank you for sharing your story with us. although not your intention, it touched your brother & i in our hearts, and we understand completely your emotional connection to the small uneven horseshoe you will now spend the rest of your life with. it so happens this small little tattoo parlor in ocean beach is the exact same place i got my tattoo, also sketched on a piece of paper, with the desire to please only myself and the feelings i felt at that exact moment. looking back on that day now, i do remember the way i felt, ten years ago, my first few months in sunny san diego, and hope you will always remember happily, and never regret, the day you chose a napkin horseshoe.
and you are wrong to say nothing is forever; our love for you and your tattoo, is definitely forever.
kisses,
cotie & calle

 

kambratzki

16 mars 2009 17:11

du är så sjukt gullig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

This time it´s for real. Jag flyttar tillbaka till bloggagratis.se. Som iofs nu också heter bloggplatsen.se men ni fattar ändå va?   Nu finns jag alltså på   fullrullemedsnulle.bloggplatsen.se   Som vanligt handlar det om mig, och som van...

Jag lämnar den här bloggen och sticker till:   fullrullemedsnulle.blogspot.com   Come along kids, let´s go to:   fullrullemedsnulle.blogspot.com ...

   http://open.spotify.com/artist/3oDbviiivRWhXwIE8hxkVV  

I fell in love with a baby.

- Gå och gräv ner dig Grand Canyon, Skåne är det vackraste som finns. Platt, precis som jag vill ha det, och med böljande fält. Hjärtat brister på en. - Algblomning gör mig ingenting, jag kan bada i timmar ändå nere i det sydskånska vattnet. Varmt oc...