...men idag ar jag det. Har ingenting spannande att beratta alls. Rakade av misstag forvaxla min lunchlada min Aleksanders keso-lada imorse. Trakig overaskning nar hungern slog till.

Glommer som vanligt att ta med mig kamera hela tiden. Dessutom vet jag inte hur man gor nar man lagger upp latar och filmer pa bloggen. Saledes blir den ganska sa trist.

Annars har ju varkanslorna kickat in och det sista jag vill gora ar att sova elelr vila eller sitta still! Jag vill bara gora roliga saker hela tiden, vara utomhus och hanga pa stranden, men det verkar inte som om folk ar sa pigga pa att gora det med mig! Eller, inte hela tiden iallafall. Naja, sjalv ar ju baste drang, men jag tanker pa den dokumentaren dar en svensk rodde ensam over Atlanten och hade en videodagbok. En morgon sitter han ute pa ett spegelblankt hav och tittar pa en fantastisk solnedgang, och sager till kameran "inget av detta spelar nagon roll nar man inte har nagon att beundra det med. Inget av detta ar vackert nar man ar ensam". Fullt sa ensam kan man ju knappast pasta att jag ar, men min poang ar att det inte ar lika kul att gora "crazy" saker ensam.

Nagot annat jag funderar over ar hur det egentligen kommer sig att jag pluggar till personalvetare. Vad hande dar liksom? Ingen verkar veta vad det ar personalvetare egentligen gor, och ibland undrar jag om jag egentligen har sa mycket battre koll.

Jag vet att man har ansvar for sitt eget liv, att jag ar vuxen etc etc, men det kanns lite som om jag bara vaknade upp en morgon och insag att jag laste mitt tredje ar pa PA-programmet.

Jag hade liksom alltid trott att jag skulle arbeta med nagot mer...kreativt...nagot mer spannande. Jag tror inte att den 7-ariga versionen av mig, som ovade pa att do som i filmerna hemma i trappan och som redan hade sitt Oscarstacktal fardigmemorerat hade varit sa varst imponerad av mitt val. Jag vet att jag nar gick i ettan pa gymnasiet fick i uppgift att skriva om vad vi ville arbeta med och jag tror jag skrev typ "sangerska, forfattare, journalist, skadespelerska, djurskotare, arkitekt, designer, makeupartist i Hollywood, jurist, bartender i Grekland, gaucho i Argentina jadajadajada." Jag ar helt saker pa att jag aldrig skrev personalvetare med inriktning mot arbetsratt nagonstans. Jag har sa svart att forlika mig med att det skulle vara JAG. Att jag verkligen kan vara mig sjalv och samtidigt utvecklas pa en personalavdelning nagonstans.

Min plan var ett tag att forsoka arbeta med personal pa ett kreativt foretag, sa att jag iallafall far omringa mig med skapande och fargstarka individer on a daily basis. Det ar fortfarande min plan, men ibland kanns det lite som om jag malat in mig i ett horn och det varsta ar att det bara ar mitt eget fel och att det bara ar jag som kan andra det. Min utbildning ar ju bred och jag ar ung och valdigt anpassningsbar sa det ar klart att jag sa smaningom kommer att fa ett jobb dar jag verkligen trivs.

Men nar man sitter som en barnunge och langtar ut fran biblioteket och bort bort bort, trots att man sjalv valt amnena man studerar, sa kanns det valdigt langt borta.

Kanske ar det bara varen.