Min cykel Kocko Bäng och jag är så fina tillsammans. Vi har ingen brådska någonstans, vi behöver inte kämpa i några uppförsbackar och vi kör aldrig fel för vi har inga mål.

När man är för sen till en föreläsning i Lund och man cyklar i uppförbacken mot EC och det regnar och blåser på en är det inte kul att cykla, det är bara jobbigt och tungt.

Men här cyklar  vi ut på Boardwalken, tittar på måsarna som svävar där ovanför, chillar lite nonchalant med en hand i fickan (såklart vågar jag inte släppa båda händerna) och kryssar mellan folk som strosar. Jag förundras över hur killarna ser EXAKT likadana ut (jag och Aleks undrar om det är därför de säger "What´s up dude" till varandra. För att de helt enkelt inte kan se skillnad på varandra själva och inte vill ta fel namn.) Sen cyklar vi runt i PB och tittar på alla tattoo places, smoke shops och sportbarer. Man kör in på en sidogata och tittar på alla lustiga små hus och beundrar palmerna och byrackorna som biter sönder basketbollar i trädgårdarna.

Sen drar man till Buckan, köper kaffe och tillbaka till stranden för att glo på en grupp med nybörjarsurfare och man glädjs över att det finns en sport jag lyckats göra något som kan liknas vid ett framsteg i. Det börjar bli mörkt och det är bara 17 grader ute och vi cyklar hem och jag tutar på folk med min gula tuta som det står "I heart my bike"på.

Ibland är Californien precis som man föreställer sig att det ska vara från filmerna. Lite smutsigt och lite slitet, men väldigt färgstarkt och avslappnat och långt hemifrån.

Ikväll kollas det på Harry Potter här på Brighton Court, men jag som fått något slags dille från våren vill färga håret grönt, eller crasha ett party eller gå på bar där servetriserna är transor. Aleks tycker att jag ska tatuera in en grupp med kvinnor som dansar vattenballet på armen, men så mycket dille har jag inte fått.

Jag tar Kocko Bäng och drar bort till Turqouse St istället.

Jag tror vi flyger rakt in i solen.