Nej men horrni, just nu har jag ingenting att tillfora den har bloggen. Inga bilder, inga roliga anekdoter eller handelser, inte ens det sedvanliga gnallet fran min sida. Men har man sagt A far man saga B, och har man en blogg far man skriva i den, om sa bara for att man kan.

Idag kom solen tillbaka till San Diego. Kunde inte nagon ha varnat mig for "gray May and June gloom"? Jag firade genom att masa mig genom 3 varv pa lopslingan i skogen och idag, mina vanner, var det bara ren vilja som tog mig igenom denna pest och pina. Vanligtvis tycker jag det ar hur kul som helst, sarskilt nar ipoden spelar The Hives och jag far se forbannad ut och springa allt vad jag kan och latsas att jag jagar nan som stulit min planbok. Eller mitt hjarta.

Jag at lunch med mina i-buddies Inna och Annie och vi upptackte att de saljer farsk skivad mango pa campus. Kulinarisk lycka ar den storsta lyckan.

Nu kom jag pa att nat spannande faktiskt visst hant idag! Vi skulle ju sjunga med var "Singing for actors" klass pa teater - och dansstudenternas graduation ceremony och eftersom vi var sist ut fick jag sitta med hela ceremonin. Det var ganska okonventionellt och inga kapor eller sadana dar lustiga hattar, men massa tardrypande tal och priser och stipendier som delades ut till hoger och vanster och bildspel med alla studenterna pa en duk i bakgrunden. Professorerna grat och holl personliga tal till sina studenter och det kramades och jag vet inte allt. Haha, jag tror inte att en enda person pa Lunds Universitet vet vem jag ar (forutom studenter da) och ingen professor kommer halla tal till min ara eller saga saker som att "you're the most amazing student - and person  - I have ever meet. You have truly been an inspiration to me and I will miss you so much. One day you will change the world and everyone will know who you are." Eller sitter programansvariga pa PA-programmet i Lund och filar pa nat sant till mig as we speak? Please, FEEL FREE!

Kul var det att se iallafall och vi sjong fint och jag hade mest solon av alla och det tanker jag saga till alla jag kanner for just nu ar det min enda claim to fame.

Nu ska det kopieras och donas infor tentapluggandet imorgon. Jia och Angela ar pa favvostallet Costa Brava och blir serverade sangria av de gulliga servitorerna dar, men ibland maste man lagga band pa sig och tacka nej. Jag vill hem till min fru och se sa att hon ar OK. 

22 dagar kvar. Mycket hinner handa pa 22 dagar. Men ni kan borja nedrakningen nu. 

Bra: The wife ar nu hemma fran sjukhuset och har fatt massa morfin sa nu mar hon antligen battre.

Tur: blev klar med mitt paper exakt en minut innan det skulle in!

Kul: Vi ett overgangsstalle sa sag jag hur en kille i en bil tryckte en lapp med sitt telefonnummer mot rutan till tjejen i bilen bredvid. Sen mimade han "call me", gjorde den dar tontiga telefonen-mot-orat-med-handen-rorelsen, rivstartade och korde ifran. Jag och tjejen gapskrattade bada tva.

Nu sushi.

Kaffe ar just nu det basta jag vet. Keeps me focused.

jag har 2 timmar pa mig tills mitt ena paper ska in och jag maste vaar fokuserad men det ar sa svart ju nu.  Min fru ar sjuk och vi akte till sjukhuset med henne imorse och jag oroar mig nu nar jag inte ar med henne.

Det ar allt jag har att saga idag. Igar haglade det hagel stora som golfbollar. 

Om någon är intresserad av att se mig skuta pistol för antagligen den enda gången i mitt liv så tcker jag ni ska gå in på Calles och Nicoles blogg

nicoleandcalle.blogspot.com

Aren´t you excited?!

Nu ar det slut pa sentimentala inlagg fran mig, nu ar det hardcore effektivitet som galler!

Ah, jag sitter har i min vanliga bibliotekshala och skriver sa fingrarna gloder. Inte riktigt...men nastan. Imorgon ar det deadline - jag jobbar sa bra under press att det ar amazing.

Igar var vi hemma hos grannarna och at middag. Alla satt i soffor i vardagsrummet och at pa papptallrikar ur knat. Med plastgaffel- kniv bjods det inte pa. Mitt i allt lag en star schafer och gnagde pa ett ben. Vad ar det med amerikanarna? Eller iallafall med vara grannar?  Trevligt dock och det bjods pa cheesecake sa vem ar jag att klaga?

Igar brot jag trenden med att sova 2 timmar per natt och vaknade pigg och frasch som en liten ros. Surfingen bjod varken pa vagor, salar eller sol sa vi satt mest och glodde pa vara brador. 

For ovrigt har jag 33 (jag skojar inte) myggbett pa benen och jag tycker inte ens att det ar ett i-landsproblem for kliandet tar over hela ditt liv och gor dig spattig och helt galen.

I sommar vill jag lagga pussel (alskar att sortera ut kantbitarna) och lyssna pa sommarpratarna i P1. 

Mum and dad,

den har ar till er. Men forst vill jag bara informera dig, far, om att den aggressiva fageln ar en brewers blackbird, alltsa nagon slags koltrast. Skont att du slipper ga runt och undra nu.

Igar var det mors dag i Sverige och jag var en dalig dotter som inte horde av mig. Men jag lovar att make it up to you nar jag kommer hem mamma!Jag lovar dock att inte gora de torra sma minipajerna Calle, Nicole och Aleksander var tvungna att knappra pa!

Men faktum ar att jag sa ofta tanker pa vilken amazing familj jag har. Jag har traffat sa manga som inte alls kommer overens, eller som t o m direkt ogillar varandra. Jag inte bara gillar min familia valdigt mycket  - vi har dessutom alltid sa roligt ihop och jag ar sa tacksam for allt ni gor for mig!

Tack tack tack, ni ar det finaste jag vet. 

Presentationen (som jag blev fardig med 5 minuter innan) gick mycket bra sa nu tar jag mig en  liten bloggpaus i pluggandet innan det ar dags att borja svamla om place and space and gender i nasta paper. Jag fick applader av klassen for min engelska efter min redovisning, haha, ibland ar det gott att vara en liten utlanning.

Helgen var mulel och kall, men vad spelar det for roll? Fredagen var ju lugn filmkvall sa jag slog upp korpgluggarna tidigt i lordags och skrev lite. Alskar att plugga med datorn i sangen - kanns som den perfekta blandningen av dekadens och flit.

Sedvanliga cykelturen pafoljde och sen forberedelser for kvallens grillning. Som vanligt bidrog jag inte namntvart till den kulinariska upplevelsen, dock hade jag gjort jellyshots till efterratt sa helt vardelos ar jag inte. Vi spelade beerpong och drog sen till Bar West dar det blev dans. Jag brukar alltid halla mig nere pa dansgolvet men nar jag blev uppbjuden till dans pa en svart skinnsoffa kunde jag inte tacka nej.  Gogodansare ar dock inte for mig, det var ju skittrakigt dar uppe helt ensam.

I sondags gick jag upp for att laga lite mat till Calles utlovade fodelsedagpicnic.  Jag har ju alltid varit bortskamd med utmarkta kockar i min narhet - forst mor och sen Par - och harju aldrig riktigt lart mig men Calle och Nicole var snalla och at med god min.

Men forst - Seaworld! Det var fantastiskt! Vi klappade stingrockor och enorma jattehastar. Vi akte simulerad helikopterfard, sag alla djurshower, at popcorn och nagon slags lustig glass och skrattade at pingvinerna och alla fula hattar som saldes. Mina absoluta favoriter var dock uttrarna som var sa gulliga att man ville do och de vackra vita valarna. 

Efter detta aventyr packade vi in picnicprylarna i Patsy och akte upp till Mount Soledad. Det blev morkt men vi hade med oss stearinljus och San Diego var sa vackert uppifran. En perfekt avslutning pa helgen med de jag tycker mest om!

Har som vanligt haft en helt fantastisk helg, men mer om det far komma senare. Idag kor vi kaffe kaffe kaffe - 6 timmars somn pa tva dygn ar ingen hojdare och jag borjar inse att inte ens jag ar oovervinnlig.

Man kan sakert tro nar man laser den har bloggen ar jag bara chillar runt och festar hela tiden, men det ar faktiskt fel. Jag tycker bara inte att det ar sa intressant att beratta om nar jag sitter pa campus och pluggar. 

Nu har jag presentation om 2 timmar och har gjort universums fulaste powerpoint - including bilder fran clipart, en bild pa Dolly Parton och en Dillbert seriestrip. Allt i vackert orange. Jag har inte riktigt det artistiska i mig.