Två tredjedelar av The Brighton Family inledde dagen med surflektion och vi gjorde alla strålande ifrån oss.

Jag och Mokhia åkte sen hem till Marni för att plugga vid hennes pool. Vet inte om fick så mycket gjort, men jag lekte i poolen och hängde i jacuzzin. Det finns bildbevis på mig i en leopardbikini på leopardkandduk på en solstol, mest för att kunna påminna mig själv om hur gött jag hade det här, men det kommer aldrig dyka upp några bilder på mig i bikini här.

När det blev "kallt" gick vi in och Marni servade oss med popcorn och tacos. Ikväll hade jag kunnat gå på rysk restaurang, men jag är trött. Skyller på surfingen. Eller på att jag inte vill köra någonstans i dödsbilen. Men egentligen är jag mest tråkig. Att vara tråkig har alltid varit min största rädsla. Men sen gick jag på gratis "spirit reading" i San Francisco (when in Rome) och där bad de The Spirit of Truth "to release me from my fear of being dull" och sen knäppte de med fingrarna och sa att jag var "botad". Alltså tillåter jag mig själv från att avstå från borstj ikväll och degar i sängen istället.

Jaha, då har man blivit tonåring igen.

Nu har jag varit emo i 11 minuter och ar over det. Funderade pa att skriva en patetisk dikt eller satta mig och sura nagonstans, men sa blev jag glad igen sa nu ska jag bokstavligen springa till skogs.

Emo.

I love one of my professors. Hon är så cool. Hennes föräldrar är svenska (innebär naturligtvis inte att hon kan uttala mitt namn - jag är Erin i den här klassen) och har jobbat med det mesta. Hon är 72 år, men har koll på allt som händer i kidsens värld. Hon pratar ofta om sina kompisar Stefan och Ingvar, först idag fattade jag att det var HM:s Stefan Persson och Ikeas Ingvar Kamprad pratade om och idag berättade hon om när hon jobbade med Obama. Bill Clinton har hon dock "bara" träffat ett par gånger. Älskar att lyssna på henne och det är tur, för vi har 3-timmars föresläsningar utan paus. Ska skriva en uppsats om hur the new economy påverkar anställningsförhållandena i USA och jag är faktiskt lite excited.

För övrigt var det 36 grader här idag och jag satt inne med AC:n i bibblan och flämtade. Men jag skulle aldrig klaga, jag vet bättre än så.

Ikväll åt vi mac n cheese hos Jia och sen åkte vi till Solana Beach för att se Lykke Li spela. Väldigt bra konsert och hon var sådär cool som jag aldrig kan bli. På bilderna kan ni se oss svettiga efter all dans efteråt. (Och ja, det är min bleka mage ni skymtar.)

Jag och Jia kom på att vi borde gifta oss - det skulle lösa alla våra problem! Hon får EU-medborgarskap och jag får visum till USA och alla blir nöjda. Det finns stater där det funkar i USA och i Sverige vet vi ju att det går. Vi är lite seriösa med detta.

Sugar Paw är tillbaka från mekanikern men nu låter bromsarna som om det sitter en liten plåtslagare där inne i motorn och bankar allt vad han har så jag vill inte åka i honom. Jag är rädd att jag ska dö hela tiden, allvarligt.

Ikväll fick jag hör att jag kan ge ett skrämmande första intryck och att Jia och Christina först tyckte att jag var intimidating och att de tyckte att jag verkade tycka att jag var så himla cool och självsäker. Det är ju helt absurt - jag är ju tönten från Halmstad som går och oroar mig för att ramla inför folk hela tiden. Jag trodde att jag gav ett snällt första intryck - jag är ju snäll!

Ägnade mig åt min favorithobby ikväll igen och cyklade vilt hem på boarwalken utan att oroa mig för poliser som säger åt mig att jag inte får cykla med ipod eller folk som kan höra mig sjunga med i musiken. Hela mitt liv har jag alltid gått omkring och fantiserat om att jag är någon annan och jag har alltid tänkt att det är så himla dumt och orealistiskt och verklighetsfrämmande. Men egentligen, vad spelar det för roll om jag cyklar hem och himlen är helt stjärnklar och jag låtsas att det är 1950 och att jag är på väg hem från mitt jobb där jag sjunger jazz på en rökig bar? Varför kan jag inte få fantisera? Verkligheten är amazing, men jag måste väl inte befinna mig i den hela tiden? Jag behöver väl inte be om ursäkt eller förklara mig för mig själv?

I fredags åkte vi ju till 1-dollars-ölen på Scrips och den här gången hade de bytt lokal och hottat upp sig! Nu är det typ PÅ stranden och de bjuder på gratis varm korv. Jag dog av lycka och spillde senap över hela byxorna av bara farten. Tanken var att jag skulle gå dit en stund och sen åka hem och kolla på film med frugan, men som alla vet så är det de oplanerade och oförutsägbara kvällarna som är roligast så det blev en annan bar och sen en fest och spexiga upptåg från min sida.

Lördagen spenderades på stranden och vi åkte och hämtade vår lilla sjukling till bil och sen förberedde vi för kvällens grillning. Även här var det tänkt att det skulle bli en lugn liten tillställning, men det slutade med beerpong och en ny lek som kallas flipcup som jag älskade! God mat och goda vänner och jag var nöjd.

Idag har det inte hänt mycket. Jag brände mig son ett as igår och försökte ta det lite lugnare med solen idag. Aleksander är i LA och lämnar sin flickvän på flygplatsen och Sophia och Elin är duktiga studenter. Jag har ägnat mig åt min vanliga favorithobby; nämligen att cykla och glo på folk. Ikväll kommer vännen Afsoon hit och vi äter tonfisksallad och glor på film. Imorgon är det Lykke Li  konsert!

Bild nummer 1 är den fina ringen som ser exakt ut som vår vän Jia och som jag med stolthet bär.

Bild nummer 2 visar vad jag sysslar med när de andra är duktiga kockar vid grillen. Jag är sällskapsdam.

Den här lille guldklimpen sitter på vårt kylskåp och skiner som en liten sol. Tills i sommar får jag nöja mig med att titta på bilder och alla blir glada när de tittar på kejsaren.

Så här ser himlen ut varje dag i mitt liv nuförtiden.