Tar vi ett genomdrag av helgen pa det?

I fredags var det ju "vuxen-ol" (aka graduate studenter och professorer) pa Scrips och efter det akte vi hem till oss och gjorde carbonara och det regnade! Sen drog vi ivag en svang pa en avskedsfest for en italienare, men dar var BARA italienska man som pratade hogt och ljudligt om nagot som ingen forrutom Giorgio forstod sa vi drog oss hemat ganska tidigt. 

Lordag dag var inget speciellt. Jag borde plugga, men laste hellre skonlitterart. Saklart. Tog mig en liten extreme bicycling-tur och var en liten daredevil som korde fran hoga trottoarkanter och i hogt gras och sand. Jag ar sa sportig. Cyklade sa fort pa boardwalken att jag var radd att jag skulle bryta mot hastighetsgransen pa 8 mph och bli tagen av polisen, och lugnade mig darfor.

Pa kvallen var vi bjudna pa italiensk paskmiddag hemma hos Giorgio och Yassin och det blev sparris och kronartskockor och lamm och glass och gottigt. Tanken var att vi skulle dra ner pa artfestivalen i North Park men sa blev det icke. Sallskapet ville aka hemat, men jag kande mig ung och sugen pa nat kul vilket resulterade i att jag spenderade natten fram till klockan 7 pa morgonen med att spela beerpong. Eftersom jag var sa fantastiskt begavad i denna sport (jo, det ar sant) behovde jag heller inte dricka nagon ol och madde prima efter 3 timmars somn pa sondagmorgonen.

Vilade lite och korde sen upp till Aliso Viejo och Calles och Nicoles paskmiddag. Harligt och glatt umgange, stralande sol och Nicole hade gjort wallenbergare, potatismos, lingonsylt och brunsas och jag nastan grat sa gott var det. Vill verkligen inte vara en sann svenne som aker till Ikea och koper kottbullar och typ gardschips sa fort man varit borta fran Sverige i over 2 veckor, men kott, potatis och brunsas ar ju saaa gott. Lite som stekt flask liksom.  Sen blev det poker och singstar. Jag skulle kunna sjunga singstar varje vaken sekund i mitt liv och anda inte trottna. Sjalvfortroendet fick sig en liten torn nar Calle slog mig i 2 utav 3 dueller, men aterfanns senare pa kvallen nar jag slog honom i beerpong, fast med tomma glas.

Till slut var det bara jag, Nicole, Calle och Ingo kvar och vi slocknade ganska fort i soffan. Ingo forbarmade sig over mig och sov i mina knavack, vilket fick mig att sakna Tage.

Imorse korde jag ner till San Diego igen och sitter nu pa campus.  Har sa mycket att lasa att det ar lite som ett skamt. Det ar ganska overvadligande, sa jag foredrar att tanka tillbaka pa helgen och leva i det forflutna.

Ja, men jisses, efter mycket pusslande har jag iallafall fatt ivag min ansokan till kurser i host. 7,5 hp pa 25% distans period 1+2, och 15 hp 100% period 1 i Lund, och 2 x 7,5 hp pa 50% period 2 pa distans. Ar det konstigt att det tog tid? Jag tycker det ser ut som en ekvation och ekvationer ar faktiskt det enda jag gillar med matte.

Naval, det blev iallafall kandidatuppsatsen i arbetsratt i Lund, foretagsekonomi med inriktning pa personal pa Mittuniversitetet, Kommunikation och Human Resource Management pa Hogskolan pa Gotland och Ledarskap och hallbar arbetsmiljo pa Blekinge Tekniska Hogskola. Jag har inget forsvar. Bara att man tager vad man haver och att det inte finns en chans i helvetet att jag flyttar till Ostersund dar de annars verkar ha vettiga PA-kurser.

En kurs var jag tvungen att valja bort aven om den verkade intressant, da den gick pa "Hogskolan i Vast". Ursakta? Jag hatar att vara en snobb, men var ligger denna hogskola? Langst med vastkusten? Och var ligger egentligen Mitthogskolan? Som en sann och van konsument vill jag helst ha varumarken som jag kanner igen och Gotland och Blekinge vet jag iallafall var de ligger. Kursen pa Mitthogskolan brot mot mina principer, men hangde med av bara farten.

Fortfarande inget minnskort hittat. Jag krop runt i hela huset och altanen med en ficklampa - hittade en bla strumpa, massa spindelvav, 75 cent och 3 uno-kort men inget minneskort. Till slut blev jag irrationell och desperat och tankte att nagon kanske av misstag lagt det i var tvattkorg? Icke. Bland mina byxor? Nej. I min necessar? No. Bland kastrullerna. Nejnejnej. Jag vet, jag kan lika garna kopa ett nytt, men onodiga utgifter ar INTE valkomna hos min planbok! Dock upptackte jag att det ar ganska roligt att leta efter saker med ficklampa utomhus, sarskilt i buskarna.

Det ar intressant att man aven som student - alltsa utan 8-17 jobb och med flexibel tid - blir lika glad over att det ar fredag som alla som ar hart arbetande.

Anyway. Studier igar och sen hem for att titta lite "Californication" och byta om. Jag och Elin var bjudna pa Passover dinner hemma hos Marni. Passover ar en judisk hogtid...eh...nagot med att judarna lamnade Egypten? Jag fick med mig en liten info-bok hem, borde kanske lasa pa iallafall. Marni ar som en riktigt liten Marta Stewart och vi satt pa balkongen och at kalkon, kyckling soppa med liksom frikadeller i som hette nagot speciellt, och en massa annat gott. Man far inte ata nagot med mjol under den har hogtiden, men vem har nagonsin behovt det? Eller det ar ju mjol i pasta val? Iallafall. Vi fick aven nagon slags hart brod som skulle symbolisera att de fick sticka sa fort att brodet inte hann jasa, "bitter herbs", agg for att symbolisera fruktbarhet, saltvatten som symboliserar tararna och nagon slags ben som skulle paminna om grisblodet de malade pa sina dorrar for att lura faraon att de redan offrat sin aldsta son. Vi sjong aven nan sang som gick "daj, daj, daj" typ. Ok, jag ar inte sa bra pa att forklara, men kul hade vi iallafall och pa sedvanligt maner kom polisen vid 10-tiden sa att 10 personer under en middag inte skulle fora for mycket liv. Suck. Grannarna i det har landet pallar tydligen inte masa sig ur soffan till lagenheten bredvid for att be en sanka volymen - de ringer helt enkelt polisen. Jag fick hora sa manga skrackexempel pa polisvasendet i San Diego igar - korrupta och helt vansinniga. Jag kommer aldrig ha ett gott oga till poliser.

Nu ar jag pa campus och ska lasa en bok om Silicon Valley, men den ar sa lang och tradig. Ikvall drar vi till Scrips Pier, dar graduate studenterna och professorerna dricker ol for 1 dollar och umgas vid havet. Vi ar varken graduate studenter eller professorer, men det ar det inget som vet. Pa sedvanligt californskt maner borjar det klockan 17, sa att alla kan lagga sig i tid en fredagkvall for att kunna ga upp klockan 7 nasta morgon och jogga eller nat. Det finns INGEN dekadens i den har staten! Inte ens chans att du kan ta det lugnt, ata en sen och lang middag, umgas, ga ut sent och dansa och aka hem nar solen gar upp och masarna skranar. Har ar det tidigt som galler. Skulle du ga ut senare an midnatt kommer val polisen och tar dig eller nat. Ingenting forvanar mig langre.

Om det ar nagonting jag hoppas ta med mig harifran hem sa ar det smapratandet med framlingar och att man ofta ar...trevligare. Nufortiden nar jag halsar pa nagon sitter "Nice to meet you" sa inprantat att jag inte behover tanka pa att saga det langre. Och visserligen kan jag ibland tycka att the yankee doodles ibland pratar lite for lange och lite for detaljerat om saker som verkligen inte beror mig (mannen pa bussen som hade en granne som hade en dotter som laste till jurist, pa tal om att jag studerar arbetsratt. Eller kvinnan pa Ralphs vars mormor var fran Norge och att hon dar arbetade som sommerska och sa en lang utlaggning om hur man lagger upp en fall.) Men anda. Jag gillar att prata nonsen med framlingar. Jag tycker inte angre att det ar konstigt. Kommer jag att vara freaket som gar runt i Lund och smapratar med mannen som valjer applen bredvid mig pa Malmborgs? Kommer jag att vara den stlriga som stoppar upp kon med mina fragor till tjejen i garderoben pa nationen vad hon tycker om amnet hon pluggar och vad hon vill bli nar hon ar klar? Jag hoppas verkligen det, men misstanker att jag snabbt kommer att dras in i tystnaden i Sverige. Och "Trevligt att traffas" klingar inte lika bra som "Nice to meet you." Det kommer inte lika naturligt.

*Idag fick jag två paket på posten; ett med kurslitteratur om ledarskap, alltså inget att bli upphetsad över. (Intressant är att jag i en sociologikurs tidigare i höstas skrev en uppsats som kritiserade ledarskapskurser, och nu läser jag en själv. Första föreläsningen visar vår professor en bild på Sara Palin som ett exempel på en bra ledare...well well well). Det andra paketet var fint och jag satt i solen och var happy happy.

*Idag upptäckte vi att det finns en jacuzzi på skolan. Jag skämtar inte. Som man får använda när man vill. Jag kände det som att jag dött och gone to heaven.

* Igår såg vi "Seven pounds" och jag lovar, jag kräks om jag måste se en enda film till där Will Smith spelar en skön och god snubbe. Jag är så över det. Är han rädd att osympatiska roller ska få folk att gilla honom mindre? Well, jag gillar ändå inte honom.

*Min kompis Marnie gav min Harry Potter-böckerna i födelsedagspresent, efter att hon förfärat hört att jag inte läst dem eller sett filmerna. Hon är det sötaste som finns, men jag fasthåller att de är barnböcker. Nu läser jag dem ändå, mest för allmänbildningens skull, men vill man läsa bra barnböcker tycker jag att man ska läsa Roald Dahls böcker istället, särskilt "James och jättepersikan", som är hur bra som helst.

*Nu ska jag läsa Focault. Min professor i den kursen (Sociology of Place and Space - sjukt kul och intressant om man är intresserad av arkitektur och städer) är hur gullig som helst i neonrosa Vans, tweedbyxor och smal slips. Sen vill jag hyra 30 Rock och ha det kul. Kanske cykla en sväng efter att insett att min röda kjol som jag inte haft på mig sen jag kom hit satt som ett ålaskinn! Ett second skin, but in a bad way. Bryr mig inte jättemycket, men det är synd på en snygg kjol liksom.

Slarvern nr. 1 (aka jag) lyckades forlagga sitt minneskort till kameran i lordags. Jag ville lagga upp bilder fran helgen, men det verkar ga sadar. Har skickat Aleksander att leta efter det dar hemma med uppmaningen om att "det kan bli hur kul som helst! Som att leta paskagg!". Vi far se hur det gar.

Darfor kommer nu en relativt tradig och skriftlig rapport om helgen, aven kand som THE MOST IMPORTANT WEEKEND OF THE YEAR! Jag fyllde namligen ar i lordags och har i alla ar alltid haft fantastiska geburtsdagar. I ar var inget undantag.

Blev ordentligt uppvaktad pa morgonen (Anna och Christian ville vara sakra pa att de var forst med att sjunga och tog saledes ett avbrott i sitt koksluckeletande for att ringa mig i gryningen. Ett angenamt satt att vakna!) Sen blev det uppvaktning i form av kort, skumpa, hemgjorda vafflor, godis och massa fina presenter. Jag fick lite klump i halsen for att alla var sa fina och snalla och blev sa glad for samtal fran familj och vanner och langt borta! Lordagen bjod pa stralande vader och vi gick ner till stranden for att spela kubb och jag tog den numera obligatoriska strand-napen. Lunch vid havet och sen satte jag mig pa altanen och laste  Harry Potter och hade det fint. Plotsligt ser jag tva personer ga orovackande (nastan provocerande) nara var grind och jag tanker att tjejen ar lik min svagerska Nicole. Efter en lang stund fattar jag att det faktiskt ar Nicole och Calle som kommit ner med blommor, present och skumpa for att overraska mig! Jag blev sa glad att jag Arnie (Gilbert Grape ni vet) klappade i handerna! Vi spelade mer kubb, fick umgas med grannens hund och lagade mat (las Alex lagade mat) och satt ute pa altanen och festade till det. Sen bar det av mot stan dar vi at efterratt pa "Extraordinary Desserts" som bara serverar efterratter och sen W Hotel med en sandstrand uppe pa taket. So much fun! Vart gang visade var skapet skulle sta pa dansgolvet och jag var sa lycklig over min fina fina fodelsedag!

Nasta morgon vaknade vi i gryningen (runt 8) for att packa in oss i bilen for att aka till oknen Anza Borego ungefar 2 timmar innat landet. Vagen gick i kringelikrokar och jag hade hela tiden hjartat i halsgropen av radsla att Sugar Paw skulle break down igen och borja utveckla rok fran motorn. Man kan inte lita pa honom langre och min kanslor for honom har svalnat. Han ar en riktig orm. Vi kom iallafall fram och motte upp lite andra vanner dar som varit ute pa roadtrip. Oknen var helt otroligt vacker, inte bara platt och sand som i serietidningar, utan hoga berg och stralande sol som skapade dramatiska skuggor.  Smorde in oss med solskyddsfaktor 50 och begav oss ivag pa en liten trail for att ta oss till oasen. Det skulle finnas vilda getter och bob cats och mountain lions, men vi sag mest skalbaggar och odlor. Jag vet i vilket fall inte vem jag ar langre, for ikladd enorma gympaskor, keps(!) och ryggsack tyckte jag det var hur kul som helst att ta mig over stock och sten. Till slut kom vi fram till oasen som verkligen var en klunga palmer och vattenfall mitt bland alla stenar. Picnic i form av brod, ost och kott (the best three thing in life) intogs och vi hade det skont i skuggan innan det bar av tillbaka. Pa vagen hem stannade vi i San Diegos version av China Town och at pa en koreansk restaurang, vilket jag aldrig gjort innan. Gott, sarkilt aggen som man liksom kokade i en bubblande skaldjursgryta.

Val hemma stupade jag i sang och sov som ett spadbarn. A truly amazing weekend.

Det basta med att skriva har pa bloggen (forutom att det ar totalt sjalvcentrerat) ar att jag kan skryta om mig sjalv hur mycket som helst and there's nothing you can do about it! Moahaha. So here goes.  Idag pa min kurs sa min larare att jag sjong en Billie Holliday-lat battre an Billie sjalv. Sug pa den du Billie!

For ovrigt fick jag pa min fodelsedag tva helt allvarligt menade random gissningar pa hur mycket jag fyllde. Den ena var 18 och den andra 29. What to say? Jag ar ju bred i allafall. Borde tilltala massorna.