Jag drömmer om naturkatastrofer varje natt och är smärtsamt medveten om att jag borde lägga på ett kol på mitt arbete om anställningsförhållandena i the new economy. Men bildbevis finns på att jag iallafall ibland befinner mig stundvis på altanen läsandes en bok om nätverk eller outsourcing.

Igår gjorde jag och Elin stranden osäker och beundrade en man som gjorde qui gong, men det blåste för mycket. Satt inne och ugglade. Åkte sen hem till Marni och hade liten studiecirkel. Det här tar priset som århundradets tråkigaste blogginlägg, men det kostar att ligga på topp och idag behöver jag alla resurser till annat.

Igår drog vi till Angela för att kolla in hennes nya lya och för att äta fantastiska burritos med carnitas som hade marinerats och friterats och grillats och allt vad det var. Till det tog vi margaritas och politiska diskussioner och jag berättade om vår ekivoka kaktus som alltid stod i vårt kök när jag växte upp.

Sen stack vi töser till Stingaree i downtown och dansade dansade dansade i 3 timmar utan paus. Men allvarligt talat, vad är det med dessa män som smyger upp på en bakifrån och vill dansa någon slags porrdans? Jag vill dansa själv!

När de stängde åkte vi till Hobokens pizza (låter som ett ställe Tolkien skriver om) och åt pizza och sen blev det snack tills solen gick upp och vi gick ner till stranden och havet var fullt av hoppande delfiner och allt annat i världen stod stilla och det var så vackert.

Min bror är världens bästa. Han var på Moneybrothers spelning i LA i onsdags, men jag kunde inte följa med på grund av midterms. Så för att muntra upp mig skickade han skiva (signerad och med en personlig hälsning och telefonnummer och allt) och fint foto på pengabrorsan himself och Nicole. It made my day.

Nu tar jag mina tråkiga böcker om den nya ekonomin i väst och flyttar ut till solen på altanen. Kan lika gärna bli brun medan jag läser. Jag bryr mig inte om att jag kommer se ut som en väska i ansiktet när jag är 40. Moneybrother får följa med ut och sjunga för mig och grannarna.

Den här lille filuren låg på vårt bord ut på altanen när vi kom hem i torsdags. Det tyckte jag var kul. Någonstans sitter det en mås och surar.

I sann svennebanan-anda festade vi till det på Valborg. Skulle egentligen gått till majbrasan borta i Belmontpark men där var tydligen bara medelålders människor och jag var inte på sånt humör. Det blev UNO och sen bort till Beachcomber 500 meter bort och 1-dollarsdrinkar. Fullt med andra svennar och jag var i mitt esse. Blev bestulen på min hatt, men Alex lyckades få tillbaka den till mig.

Igår hände det inte mycket. Jag cyklade i 3 timmar och tänkte på att jag borde plugga, men var alldeles för rastlös. Sov en liten stund i "parken" vid vattnet. På kvällen åt vi mac´n´cheese hemma hos Marni och tittade på en tramsig film.

Idag är det studiosis serious och ikväll blir det middag och utgång med dans dans dans på det.

Till min stora gladje tyckte aven Calle att det har med cementen var spannande. Det var faktiskt lite som nar de gor crepes, och de gjorde liksom allt for hand! Hallde ut all cement och sen satt de med sma spatlar och smetade ut det sa att det blev alldeles slatt och fint. Jag forstar inte hur de gjorde, men jag kunde inte sluta titta. Battre an manga filmer jag sett. Lite som nar Martin Timell pa "Antligen hemma" spaklade eller skulle lagga kakel. Det blev sa himla fint, men jag ar smartsamt medveten om att ingenting rakt eller fint kan komma ur de har handerna, jag ar den ohandigaste som finns. Brukar pasta att min vansterhand ar helt onodig - den kan inte gora nagonting, knappt ens halla i nagot! Maste ova upp min motorik.

Köpte en produkt som ska göra håret lockigt. Har aldrig haft så rakt hår som nu - folk gratulerar mig till min nya plattång.

Kom precis från ett grupparbete där en av de manliga medlemmarna flörtade skamlöst med allt som rörde sig. Han hade ett litet litet linne på sig och jag vågade till slut inte titta på honom för jag var rädd att han skulle blinka med ögonen. Vi andra försökte diskutera apartheid men han letade kjoltyg. Kan knappast påstå att jag klandrar honom.

Skulle lite lätt och ledigt springa förbi en grupp människor på parkeringen. Plötsligt flyger jag i luften, landar med en duns, glider 3 meter på asfalten och ropar spontan "UGH!" Tappar skon i rena förskräckelsen. De springer fram för att hjälpa mig, men jag skäms så mycket att jag springer där ifrån allt vad jag har och håller på att glömma min sko. Jag överdriver inte, jag låg i luften i 10 sekunder! Varför är man alltid ensam när sånt här händer så att man inte har nån att "lättsamt" skämta bort det med?

Nu. Popcorn och försök till studier.

Jaha, da var vi har igen da. Midterm imorgon, arbete in pa mandag, redovisning etc. Jag ska inte traka ut er med detaljerna. Vad gor jag da? Har suttit i 45 minuter och stirrat pa en prick pa mitt papper. Det gar bara inte. JAG KAN INTE KONCENTRERA MIG. Idag sag jag nagra byggarbetare som hallde ut cement och sen plattade ut den sa den blev helt slat och fin och jag tankte att jag kanske egentligen inte ar akademiskt material. Jag kanske borde gora nagot annat. Men nu har jag ju varit pa universitetet 4 ar och nagonstans maste det ju leda.

 Och sa tanker jag pa hur avundsjuk jag ar pa de som hittat en plats i livet dar de vill vara. De har en fast punkt och nagon att vara dar med och de trivs dar och med vad de gor. Jag har ingen fast punkt alls. Och samtidigt ar ju det fantastiskt - jag kan ga var jag vill. Men jag vet inte om jag vill ha pelargonier i fonstret och en liten hund och nara vanner och ga pa teater en gang i veckan eller om jag vill bo i typ en gammal industrilokal i Antwerpen och bara umgas med original och ha konstiga klader och TIME IS RUNNING OUT FOR ME MY FRIENDS! Gulligt med en 19-aring som inte vet var hon ska, ok med en 22-aring som varken vet ut eller in, men bara trottsamt med en 24-aring with no clue. Folk brukar saga att de kanske inte vet vad de vill, men att de iallafall vet vad de inte vill. Jag tycker att det mesta later OK, jag sager ja till det mesta.  Folk i min narhet ar pa vag nagonstans och det gnager gnager gnager i mig om natterna for att jag inte har nan vision eller 5-arsplan. Nar det kommer till kritan ar det bara upp till mig och lord knows att jag har de basta forutsattningarna, men jag vill inte gora nagra planer eller dromma for jag ar radd att jag ska bli besviken nar det inte blir sa.

Jaha, da har jag avslojat alldeles for mycket. Jag ar en san blogg-hora. (forlat mamma och pappa for uttrycket).

Vi pratar om nat annat. Att ata popcorn till middag 2 kvallar i rad ar inte hallbart. Jag var queen of the waves pa surfingen idag. Imorgon ar det valborg och jag ar inte ledsen alls over att jag inte ar i Lund och trangs i stadsparken. Skulle vilja grilla korv och spela UNO istallet.