Saker som jag alskar med Calif:

* Nar folk gar av bussen tackar de busschaufforen. Jag med.

* Nar du handlar i affaren onskar kassorskan dig en trevlig dag. Jag bryr mig inte om ifall hon menar det eller inte, jag blir glad varenda gang.

* Nar jag dricker kaffe utanfor biblioteket kommer en pytteliten kolibri forbi och stannar i luften precis framfor mig och hans vingar ror sig sa fort att jag inte ens kan se dom. Precis som en seriefigur.

* Nar folk gar forbi med en gullig hund och ser att jag tittar pa den och ler sa kommer de fram med hunden och fragar om jag vill klappa. Jag vill alltid klappa!

* Pa TV finns det ett program som foljer en affar som saljer brollopsklanningar och allt gar ut pa att man far folja kunderna hitta sin dromklanning. 

Annat jag tycker om ar ju jordnotssmor,  stentvattade jeans och langt har men det visste ni nog redan.

Vad jag inte tycker om ar att jag inte hade nagon att ga med pa Glasvegas igar. Men det ar OK, den basta musikupplevelsen har jag anda i min Ipod nar jag cyklar langs med havet, eller pa ett dansgolv nagonstans. 

Jag traffade Anouk som jag ska sjunga en duett med imorgon och hon tipsade mig om att studenterna i teaterkursen "Comedy" skulle ha sin uppvisning, sa vi gick saklart dit. Det var sketcher och danser och svart humor och enkel humor och jag kiknade av skratt  och madde som en prins efterat. Jag kommer ihag forsta gangen jag gick pa standup med Par och Manda i Malmo och jag var skeptisk och tyckte det var tramsigt, men jag vet inte om det var olen, eller att alla andra skrattade eller om de verkligen var roliga men jag hade hur kul som helst. Det ar enkelt att fa mig att skratta, det ar typ bara "Everybode love Raymond", "King of Queens" och "How I met you mother" som ar aptrakiga.

For ovrigt tipsar jag an en gang om brollans och Coties blogg dar de nu laggt uppbilder fran vart fodelsedagsfirande forra helgen. Bilder ar kul och ingenting jag kan erbjuda har sa ga in pa nicoleandcalle.blogspot.com

Jag ar such a test taker! Har redan fatt tillbaka tentan fran igar och hade igen over 100% ratt, vilket innebar att jag gjorde helt amazingly bra ifran mig i den kursen. Feel free to call me Einstein. Imorse var det leadership tentan, sa nu ar det bara konsert imorgon och paper in pa fredag och sen ar det klart! Det ar inte bara positivt dock; det innebar ju ocksa att jag snart aker hem.

Inatt sov jag hos Marni sa jag slapp aka till campus i gryningen for tentan. Hon ar such a sweetheart och hade skrivit en langt avskedbrev till mig. Man traffar ju dagligen nya manniskor och man pratar och lar kanna folk lite lost, men det har med att hitta enn ny van, en "riktig" van, det ar lite som att bli foralskad. Det ar liksom sa spannande och roligt och hander nog mer sallan an man faktiskt inser.

Pa sant amerikanskt sleepover maner, lag vi efter pluggandet i Marnis rosa puffiga sang, drack oboy och tittade pa den fjarde Harry Potter filmen, mest for att ultrakakan Robert Patinson ar med i den.  Jag har ju alltid varit skeptiskt mot Harry Potter, men den var faktiskt ganska spannande. Mest for att den fantastiskt vackre Ralph Fiennes spelade den fasansfulle Voldemort som har en nasa som en orm och obehagliga tander. Men naturligtvis mest for att JARVIS COCKER AR MED OCH SJUNGER! Jag dog. Den mannen kan inte gora nagra fel.

Nu ska jag pula lite med uppsatsen och sen ska jag traffa min sanglarare Linda och ga igenom en sang for imorgon, da vi ska ha konsert och mina kompisar kommer och tittar. Sjalvklart ar jag lite nervos. Jag skulle kunna sjunga for en miljon framlingar utan problem, men tycker att det ar hur pinsamt som helst att sjunga infor familjen vid middagsbordet. Fast jag gor det ju sa garna anda. Haha, jag ar precis som Jenna i 30 Rock och vill garna att folk star utanfor badrummet och lyssnar andaktigt nar jag sjunger i duschen.

Fick precis reda pa att Glasvegas spelar pa On Broadway ikvall! Dar ryker kameran, kultur gar fore materiella ting. 

Bara sa ni vet sa kommer jag vara lite sadar smatt hysterisk och vifta med handerna for att liksom svalka mig sjalv och skrika "oh my God, oh my God" nar jag traffar er igen. Jag tror inte pa att vara subtil i mina atertraffar.

Har pa campus finns det sjungande trad. De har pa nagot satt satt hogtalare i dom och sen spelas det musik dygnet runt. Har de skivor som gar pa repeat eller sitter det en dj nagonstans och bestammer vad som ska spelas? I vilet fall sa ar det vackert. De borde gora samma sak i Lundagard.

Tenta om nagra timmar och hjarnan ar som mos. Ikvall kor jag och Marni pluggkvall, sen sover jag over dar och sa ar det tenta imorgon klockan 8 igen. Sa tyvarr inget kuddkrig eller glass direkt ur burken. Det ar lite farligt att plugga med Marni, hon ar en san overachiever.  Sjalv vet jag nar det far vara nog, det ar faktiskt nagot jag ar bra pa. Om inte nagot annat, sa vet jag iallfall ner det ar dags att satta ner foten. 

Om ni inte har nagonting att gora tycker jag ni ska satta er och skriva lite stream of consciousness. Det ar kul och helt otroligt vad mycket knappa saker som kan komma ut. Gratis terapi och det alskar vi ju.

Vi far ju tillbaka var deposition for huset, men jag vet inte riktigt nar. Ska jag kopa en kamera har pa campus och hoppas pa att vi far tillbaka pengarna pa direkten? Jag kan ju uppenbarligen inte hantera pengar alls och behover darfor radfraga innan jag gor nagot drastiskt. Jag vet ju att ni ar ganska manga som laser den har bloggen och om jag ska lamna ut mig sjalv (vilket jag ju sa garna gor) kan jag lika garna ha lite nytta av er. 

Nu ar botten nadd.

Igar stod jag, en lordagkvall klockan 22, vid Burger King pa campus och vantade pa min sketna cheeseburgare som jag sen at ensam pa vag tillbaka till biblioteket. Patetiskt.

Imorse stod jag, som en i skaran av studenter, utanfor biblioteket och vantade pa att de skulle oppna med en plastpase med lunch och mackor i handen. 

Jag vet (hoppas?) att ni saknar mitt tryne i Sverige, sa har bjussar jag pa en bild fran det vackra Stenhuggeriet. Passar fint sa har pa nationaldagen.

Det fanns en tid i mitt liv dar man med lite god vilja skulle kunna saga att jag var insatt i musikvarlden. Jag holl koll pa band och nya artister, laste massa obskyra tidningar, visste vem som gjorde vad och vilka som var coola. Jag hangde med. Nu har jag helt halkat efter. Om man kollar bort bara for en sekund sa ar man for evigt hopplost efter, for det kommer ju nytt HELA TIDEN!

Jag onskar ibland att man kunde frysa tiden, bara stoppa allting. Da skulle jag antligen fa en chans att komma ikapp - se alla kultfilmer, lara mig allt om alla krig, lasa alla nobelpristagare och lyssna in mig pa all musik. Som det ar nu ar jag ju hela tiden steget efter!

Darfor har jag blivit en tont som bara lyssnar pa gammal musik. Jag aterupptacker gamla hits. Jag har vid 24 ars alder blivit nostalgisk. Jisses, var ska detta sluta?

Skit samma, nu ska jag plugga. Idag lyssnar vi pa Nic & The Family's smatt fantastiska "Hej Monika".